Helens blogg

Ja, imorgon (lördag) kommer mina förlädrar hit med husbilen och hjälper mej packa in alla mina grejer. Sen åker vi härifrån på söndag. Fast vi kommer ta det lite lugnt på hemvägen och tänker alltså inte köra hela vägen i ett sträck och beräknas landa på ålycke (våran gårds namn) nån gång under onsdagen.

Så detta är alltså mitt sista inlägg skrivet på österrikisk mark. Nästa inlägg jag skriver kommer jag skriva sittandes framför datorn hemma i Sverige. Inte för att jag kommer skriva så mycket i sommar. Jag menar, hur roligt är det att skriva och läsa om att måla hus?! Så det blir förmodligen en sommarpaus två månader så kör jag igång igen till skolstarten, så börjar raportera om mitt liv som japanska studerande på Göteborgs universitet. Fast om jag känner mej själv rätt, vilket är troligt att jag gör, kommer jag förmodligen skriva nåt pladder under sommaren också, så ni kan ju kolla in nån gång ibland.

Jag är ju så subtil som alla säkert vet, det är ju knappt att man känner igen mina hintar för att dom är så väl dolda (sarkastiskt!). I vilket fall så frågade jag igår lite försikigt om dom skrivit mitt betyg än, med tanke på att jag åker på söndag och det hade dom inte gjort. Men dom ska göra det och ta med när dom kommer till Sverige i sommar. I vilket fall så frågade Per då om det var nåt särskilt som borde stå i betyget, nån speciell formulering som var viktig ungefär. Jag sa att förutom att jag är fantastisk är det inget specielt. Då förklarade han att han frågade för i Österrike är det helkomplicerat att skriva ett arbetsbetyg, det är rena schiffret. För det står i den österrikiska lagen att alla har rätt till ett betyg efter avslutat arbete och det måste vara skrivet i positiva ordalag. Alltså även om du varit en skitstövel som aldrig skötte sitt jobb ska du få ett positivt betyg. Detta kan ju verka väldigt orättvist kan man ju tycka. Därför är det nämligen så nu att vissa ord kan tolkas på ett negativt sätt om man vet vad man ska kolla på. Till exempel, står det i betyget att du är sällskaplig kan det tyda på att du bara pratar med alla istället för att sköta ditt jobb, eller till och med att du har alkoholproblem. Problemet kommer ju då, hur vet man när man ska tolka såna här ord negativt eller positivt. Jo, då har man speciella fraser. Står det att chefen var "alltid nöjd" med personen kan allt som kommer efter tolkas positivt. Det är alltså en otroligt viktig fras att ha med i betyget. Står det däremot bara "nöjd" så kan man börja bli lite tveksam igen och börja tolka in negativa betydelser i resten. Det är alltså ett riktigt balansspel att skriva och framförallt att läsa arbetsbetyg i Österrike. Jag kan ju säga att jag är glad att jag inte är arbetsgivare i här och att Sverige har ett mindre komplicerat sätt.

Igår upplevde jag ett nytt väderfenomen. Blixtar! Okej, tänker ni, hon måste ju ha upplevt blixtar tidigare, och naturligtvis har jag det, men inte på det här sättet. Jag upptäckte nämligen att Gud och änglarna hade disco uppe i himlen igår. För jag överdriver inte när jag säger att det kom en ny blixt varje sekund! Det var överhela himlen, och varje blixt lös upp allting så att det nästan blev ljust som på dagen. Det tråkiga var att man såg inte själva blixtarna eftersom dom gömde sej i molnen, det ända man såg var alltså ljusskenet. Plus att det var nästan inga smällar. Man hörde bara ett nästan konstant lågt muller från långt bort. Fast efter sådär tjugo minuter hade ovädrets centrum kommit närmare så började det blixtra ännu vildare och det kom till och med några ordentliga smällar :D Eftersom jag är en människa som tycker väldigt mycket om åskväder så hade jag naturligtvis tagit med en filt och satt mej i en solstol på terassen och såg på hela skådespelet och jag satt där i kanske en halvtimme och det blev som sagt bara vildare under den tiden. Sen började det blåsa kallt och jag bestämde mej för att gå och lägga mej, klockan var redan tjugo i elva vid det laget och jag skulle upp i vanlig tid halv sju idag. Men det var svårt att sova kan jag tala om. Inte så mycket för att jag störde mej på blixtrarna och mullret utan för att jag ville se mera av det. Men sen passerade det hela över så att det blixtrade mest på andra sidan huset, och det såg jag inte från mitt fönster, så då kunde jag somna. Men i minst 50 minuter höll det på och blixtrade som galet ute och jag var helt hänförd! Själv tror jag att det var Österrikes avskedsgåva till mej.

Jag ska även tillägga att även om jag aldrig sett nåt sånt här tidigare så händer det ändå tillräckligt ofta här i Österrike för att ha fått ett eget namn, Wetterleuchten (lysväder ungefär). Fast namnet syftar egentligen bara på att blixtrarna håller sej inne bland molnen så att man bara ser ljusskenet och att det knappt är nåt muller till. Men det händer oftast på det här sättet med att blixtrarna går i ett så man kan säga ett hela spektaklet kallas Wetterleuchten.

Idag har vi passerat stadiet där man tycker det är varmt ute, idag är det hett! Det är 28° C i skuggan. Inomhus är det nästan lika varmt så man orkar inte göra nånting överhudtaget. Man kan ju säga att jag är glad att jag är ledig idag iaf och inte behöver se till att sysselsätta barnen också. Per är nämligen ute på cykeltur med Sophie just nu eftersom hon så gärna ville det. Det är nog inte så jätteskönt när det är så varmt. Men men, imorgon är dte min tur igen men jag tror det skulle bli något svalare imorgon. Vi kan ju hålla tummarna för det iaf för på förmiddagen imorgon ska jag gå ner till stan och stänga mitt bankkonto och lite såna praktiska grejer som jag måste göra innan jag åker och jag vill helst inte drypa av svett från att ha promenerat den sträckan fram och tillbaka bara. Jag riktigt längtar hem nu till Sverige (som förhoppningsvis är lite svalare) och till poolen hemma.

"It's the end of the world as we know it, and I feel fine."

När jag tog studenten tänkte jag att det är en väldigt passande låt, för det var precis så jag kände det. Större delen av mitt liv då hade jag gått i skolan (så är det ju fortfarande, det är ju bara ett år sen jag slutade) och även om det har varit olika skolor och olika människor har ändå mönstret varit relativt likadant och det var nåt man var van vid. Sen tar man studenten och plötsligt är det slut på det mönstret. För även om man pluggar vidare på högskola eller universitet så är det inte samma sak som att plugga på gymnasiet. Det är helt enkelt slut på ens egna lilla värld som man känner den och en ny värld börjar. Och personligen tyckte jag det var en otroligt skön känsla. Fast det kan kanske mest berott på att jag var fruktansvärt skoltrött.

I vilket fall så hade jag sen lång tid tillbaka bestämt mej för att jag ville åka som au pair efter studenten och det har jag ju nu gjort. Och det blev början på min nya värld, en värld där jag lever i Österrike, ett tysktalande land, i närheten av Wien, en betydligt mycket större stad än lilla Lidköping. Jag sa hej då till min familj och alla mina vänner och flyttade in i en helt ny familj, en familj som bara genom att barnen är 3 och 9 år gamla är så otroligt annorlunda mot min egen. Så man kan lugnt säga att världen som jag kände till den tog slut och att jag gick in i en ny. Men det har visat sej vara en otroligt trevlig och rolig värld. Jag har trivts jättebra här i Österrike med alla människor och platser som faktiskt blivit nästan som ett andra hem nu. Och nu är det snart slut också. Än en gång tar världen så som jag känner den slut och det är dags att ta ett steg in i nästa. 

Det är så jag kommer att hålla på nu dom kommande åren. Hela tiden göra stora förändringar i mitt liv så att det enda konstanta är min personlighet. Naturligtvis kommer jag alltid försöka hålla kontakt med alla här i Österrike och alla mina kompisar i Sverige även om jag ändrar allt annat, men jag kommer återigen flytta ifrån många jag känner och jag kommer lära känna nya människor. Nu det kommande året blir förmodligen inte så stor skillnad när det kommer till kompisfronten bortsett från att jag förhoppningsvis kommer få en massa nya kompisar, men alla mina gamla kompisar kommer vara rätt lätt att hålla kontakt med eftersom jag bara flyttar till Göteborg, och det är ju inte så långt hemifrån plus att jag har kompisar och kusiner i Göteborg redan. Värre blir det när jag flyttar till Japan sen nästa höst (om jag har tur). Då gör jag igen så att jag lämnar allt välbekannt hemma för att flytta till ett annat land utan en enda människa jag känner. Kanske att det är nån mer från min japanskaklass som kommer till samma universitet som jag i Japan men det är inte säkert. Fast jag kommer fömodligen vänja mej vid hur världen ser ut då också och det kommer blir vad som är normalt. Det är tur att jag är en människa som har relativt lätt att anpassa sej till nya situationer, annars hade jag aldrig kunnat genomföra alla min drömmar :)

Jag tänker bara säga en sak om matchen Ryssland - Sverige igår: Usch!

Jaha, Österrike är nu utslagna ur EM. Dom förlorade mot tyskland igår med 1-0 (till tyskland naturligtvis eftersom jag precis skrev att Österrike förlorade). Fast det var en spännande match, det var först i andra halvlek som tyskarna gjorde mål men Österrikarna kämpade vidare utan att tappa glöden resten av matchen också (till skillnad i matchen mot Polen). Bra jobbat av österrikarna med tanke på att dom flesta hade gissat på att tyskland skulle vinna med 3-0 eller nåt i den stilen. Gubbarna som analyserade matchen sa iofs att tyskarna spelade dåligt i jämförelse med sin vanliga standard men ändå, det var ju tur för oss :D Dom flesta av er la nog märke till att jag skrev "oss" när jag menade österrikarna. Så har jag hållit på att prata hela tiden när det gäller Österrikes matcher, då är jag del av Österrike. Gabi och Oma Grete skrattar rätt mycket åt mej på grund av det eftersom jag faktiskt inte ens varit ett helt år i Österrike än och jag pratar redan om "oss" i såna sammanhang :P Men sen säger jag ju "vi" när jag menar "jag" också så jag är väl helt enkelt inte så bra på det där med pronomen :D

Men iaf, nu när Österrike är ute ur leken ligger mitt hopp till Sverige så nu gäller det att hålla tummarna för svenskarna på onsdag när dom spelar mot Ryssland för vi måste vinna den matchen! Eller ja, om vi spelar oavgjort ligger vi på samma poäng som Ryssland och jag antar att avgörandet ligger på målskillnad då och då borde vi gå vidare ändå, men det skulle ju kännas mycket bättre att gå vidare med vinst. Annars om Sverige åker ut nu (vilket dom naturligtvis inte gör!) så har jag och Gabi bestämt att vi håller på Portugal istället bara för att vi hoppas att dom vinner över tyskland på torsdag i kvartsfinalen :D



Som ni märker är mina kunskaper om fotbolls - EM rätt stora (för att vara jag iaf). Jag kan till och med räkna upp alla länder som deltagit vilket förvånar till och med mej :D

"SHEIßE!!"

Så lät det hemma hos Oma Rosie när Villa gjorde andra målet för spanien i ordagrant sista minuten. Fast vi har precis som resten av Sverige inte förlorat hoppet än, det finns fortfarande chans att gå vidare. Som ni förstår har fotbollsfebern drabbat mej också till viss del. Jag har till och med två länder att heja på även om nu Österrike inte har några vidare bra chanser att gå vidare. Jag kanske hade klarat mej lite bättre om jag varit i Sverige och inte så nära själva händelsernas centrum, men jag är så säker på det heller. Under VM i tyskland för två år sen följde jag Sveriges matcher rätt bra ändå. Men att vara i samma land som det hålls i och springa på alla fotbollsfans så fort man tar sej in i Wien hjälper ju inte direkt. Jag funderade till och med på om Sverige går vidare om jag ska åka in till Wien och se nån match på storbilds-TV:n i fan-zonen tillsammans med en massa andra svenskar bara för stämningens skull. Men det tror jag jag låter bli, tvsoffan hos Oma Rosie eller Oma Grete är mycket bekvämare. Men men, nu börjar vi med att hålla tummarna för Österrike i matchen mot Tyskland på måndag och sen för Sverige i matchen mot Ryssland på onsdag. Jag ska försöka se båda matcherna på tv men det är inte säkert jag hinner för den ena kvällen kommer Per sent hem och den andra kvällen kommer Gabi förmodligen hem sent, men förhoppningsvis löser det sej så att jag hinner se dom.

Jag är en sån människa som är jättebra på att hålla löften som jag ger andra, men dom jag ger mej själv är det värre med. Dom brukar ofta bli brutna rätt så snabbt för att jag övertalar mej själv att det är onödiga löften jag gett mej.

Exempel på såna löften: Jag ska äta mindre godis! Jag ska promenera en halvtimme varje dag bara det inte hällregnar! Jag ska städa mitt rum oftare! Jag ska hålla rummet städat så slipper jag städa oftare! Jag ska inte köpa mer kläder den här våren!

Det är det sista exemplet där som blev brutet igår (dom andra har blivit givna och brutna ett antal gånger). Jag gick ner till centrum för att köpa lite bröd och mjölk och passade på att kolla in i en av mina favoritbutiker. Naturligtvis hittade jag ju ett par snygga jeansshorts och en jättecool tröja som dessutom inte var alltför jättedyra (39 €/st) så jag kunde ju inte låta bli att köpa dom. Jag menar, jag har bara ett par shorts och alla behöver åtminstone två par så man har ett par att använda när det första är i tvätten. Och tröjan var som sagt bara helt otroligt snygg och precis min stil så hur kunde jag låta bli? Fast det sägs ju att vissa straffar Gud genast och det råkade jag väl ut för lite grann. Så snart jag hade tagit ett steg utanför affären började det regna, fem steg bort och regnet öste ner! Och eftersom det var solsken och 22° C när jag gick hemifrån så hade jag bara t-shirt, kjol och sandaler på mej. Som tur var hade jag paraplyet med mej så jag blev lite skyddad från regnet, men jag hade kunnat bli rätt våt ändå. Fast jag löste det rätt snabbt genom att gå in på ett café och beställa en kopp varm choklad. Så satt jag där tills regnet var förbi 20 minuter senare. Så det var ju inte direkt ett straff kläderna inte var värda :D Jag menar ta en titt på dom

Idag var vi på utflykt i Wachau, ett område som sträcker sej en bit längs med Donau. Det är bergigt med mycket skog och vinfält och är verkligen jättefint. I Wachau finns det tre kända borgruiner och vi var då i den i Aggstein. Vädigt välbevarad måste jag säga, det kändes ungefär som om man gick omkring i Ronja Rövardotters värld där. Jag tog totalt 42 kort under den här utflykten och jag köpte mej två souvernirer vid borgruinen, en kapsylöppnare i form av en riddarhjälm och en brevöppnare i form av ett svärd :D Jag har alltid velat ha en brevöppnare som ser ut som ett svärd eftersom min mamma har en och jag tycker det ser så mäktigt ut, så när det nu fanns där så passade jag på att köpa det. Passar kanske inte så bra ihop med min krokodilhäftapparat men jag får ha dom i varsin ända av skrivbordet :D

På önskan av min mor och min syster och möjligen andra också som bara inte yttrat sin önskan än så lägger jag nu upp bilder på min nya frisyr! :D

 
Det är jag i lockig "Puffy-head" -frisyr.

Jag gick runt på gator och torg och sjöng "Du gamla du fria" i Hollabrunn. Nä det gjorde jag inte, även om det kanske hade varit roligt så jag hade inte ork till nåt sånt på förmiddagen och resten av dagen var redan fullbokad. Mellan tolv och halv fyra jobbade jag, sen åkte jag och Gabi till Wien för vi skulle på teaterpå kvällen. Men först gick vi runt i lite olika affärer och vi åt glass för det var väldigt varmt i solen Fast medan vi åt glassen så öppnade sej himlen och regnet öste ner i sisådär tio minuter, sen lugnade det ner sej till ett hellregn och till slut var det bara ett konstant regn kvar, så då tog vi upp paraplyt och gick vidare. Så småningom kom vi fram till teater, vi skulle se en japansk teater som hette "Free time" och snacka om att den var underlig. Till att börja med kan jag ju också tala om att skådespelarna pratade på japanska men det var textat på tyska på en skärm ovanför scenen. Pjäsen utspelade sej på en familjerestaurang och handlade om en kvinna som före jobbet alltid går dit en halvtimme och dricker en kopp kaffe och skriver dagbok. Så sätt låter den ju rätt normal men det var den inte på långa vägar. Till att börja med så var det hela asynkroniserat alltså, skådespelarna rörde på sej på ett sätt som inte hängde ihop med vad dom sa egentligen. Bara det kan ju vara förvirrande nog, men sen var ju inte resten av pjäsen mer normalt upplagd heller. Som sagt otroligt underligt men väldigt intressant.

Sen kan jag ju tillägga att det var rätt mycket fotbollsfans i Wien igår eftersom fotbolls EM börjar idag, fast redan i måndags började alla strömma in. I vilket fall åker jag inte till Wien idag, det lär nog inte vara nån idé eftersom det kommer vara fullt med fotbollsfans överallt som skriker hejaramsor och sånt. Men men, jag ska ta det lugnt idag, kanske röjja lite i mitt rum och jag funderar på att göra chokladmousse senare också. Vi får väl se.

Schnitzlarna blev fenomenala! Ingen vill nånsin äta nåt annat än mina schnitzlar från och med nu ^^ okej, det var ett skämt, inte att dom blev fenomenala alltså utan att ingen vill äta nåt annat mer, det är klart att dom vill det, men faktum kvarstår, mina schnitzlar blev fenomenala! :D Dom blev genomstekta, inte brända, paneringen blev lagom tjock och satt också kvar på själva schnitzeln, vad mer kan man begära? Jo, dom smakade naturligtvis jättebra också ^^ Jaja, jag ska vara ärlig, det fanns ett fel på dom, ett lite smått pinsamt fel så det tänker jag inte berätta om. Istället pratar vi nu om vädret, idag var det till en början molnigt men sen till middag blev det jättevarmt igen och framförallt kvavt. Sen på eftemiddagen drog molnen in igen och det började blåsa smått kallt också. Just nu är det fortfarande lite molnigt men man ser himlen därimellan iaf vilket inte var att vänta egentligen eftersom dom lovat oss oväder med en massa hagel och annat otrevligt. Okej okej, jag berättar nu vad jag gjorde för fel på mina fenomenala schnitzlar: Jag glömde salta och peppra köttet före jag la på paneringen, jag glömde överhuvudtaget att salta och peppra. Som sagt, lite smått pinsamt att glömma nåt sånt men jag var ärlig när jag sa att dom smakade bra, det gjorde dom faktiskt och det var iaf inte nån som kommenterade att det var lite tamt i smaken så förhoppningsvis var det ingen som märkte min lilla tabbe. Istället så skriker jag ju ut den här till allihopa trots att jag hade kunnat komma undan utan att nån fick veta, hur otroligt intelligent är jag inte egentligen?