Helens blogg

Wien är en fantastiskt fin stad! Jag var där idag tillsammans med Gabi (mamman) och Sophie (dottern) och det finns så otroligt många fina byggnader där. Vi började med lite shopping och sen tog vi spårvagnen till slottet Belvedere, eller egentligen slotten, för de är två stycken somså att säga hänger ihop. Det är nedre och övre Belvedere, och mittemellan ligger en underbar trädgård. Jag tog hur mycket kort som helst! (Jag kan tyvärr inte visa nåt eftersom jag glömde programmet till min kamera hemma men mamma ska skicka de med post så snart kann jag kanske börja lägga upp lite bilder!) I övre Belvedere var det en konstutsällning med Österrikiska målare. En tavla som fascinerade mej var ?Narrens skepp?. Det var en stor tavla med ett skepp naturligtvis, och på skeppet visades scener ur vår historia som jag tolkade som vad målaren tyckte varit narr- och dåraktiga händelser. Bland annat några krigsscener, Jesus korsfästelse och människans allmänna besatthet av guld. Den var faktiskt väldigt intressant, jag kommer inte ihåg konstnärens namn, men tavlan hette iaf ?Die Narre Shieff? eller nåt liknande på originalspråk.

Jag har lagt märke till en sak i det tyska språket som jag finner lite smått... hmm... annorlunda eller underligt är nog rätt ord. När man presenterar sej så säger man ?Ich bin die Helen? och för er som inte kann tyska så betyder det alltså ?Jag är den Helen/Jag är Helenen?. Man säger sitt namn med en bestämd artikel före (alltså säger killar ?der? eftersom det är den maskulina formen). Ungefär som om man vore den enda med det namnet i iaf den staden. För mej är det kanske sant iofs eftersom den tyska varianten på Helen är Helene, man uttalar alltså det sista e: et också. Och eftersom Hollabrunn är en relativt liten stad så är jag nog den enda Helen här. Men ändå, vad gäller alla andra så kan dom ju inte vara ensamma om sitt namn, eller?

I övrigt har jag också haft lite funderingar över just det här med att jobba som au-pair. Det är egentligen ganska annorlunda arbetsförhallande. Man bor tillsammans med sina chefer, och man gör utflykter med dom på sin fritid och allt möjligt. Och just eftersom man gör sånt här med sina så att säga chefer så måste man ju dessutom vara kompis med sina chefer. Och i vilket annat yrke som helst brukar itne det fungera så bra. Chefer ligger på en annan nivå och man umgås inte med dom av en massa olika anledningar. Men som sagt så fungerar det på ett ennat sätt när man jobbar som au-pair. Det är underligt, men det har fungerat bra för mej att vara kompis med sina chefer, hittills iaf. Iofs jag har ju bara varit här en vecka, men det måste ju ha fungerat för en massa andra också eftersom det ändå är ganska vanligt att unga tjejer väljer att jobba som au-pair ett år.

Jaha jaha... förra gången blev jag avbruten för att vi skulle äta så jag hann inte skriva så mycket. Men jag hade faktiskt tänkt att skriva att mitt rum inte är som jag och Elin trodde att det skulle vara... det är mycket större och jag har en vanlig låg säng och inte en hög. Så det är ju bra :P Plus att som ni säkert märkt så kann jag använda å nu... det beror på att dom visade mej att det finns ju i Word om man går in på symboler att det finns å där, så då skrev jag helt enkelt ett å i Word och kopierade så kan jag använda det i mejl och på bloggen också.

I övrigt här så känner jag att det fortfarande är svårt att hänga med i allt folk säger när dom pratar tyska, men när jag räknade efter hur många dagar jag har varit här och kommit fram till att det bara är 5 om man räknar med tisdagskvällen då jag anlände, så är det kanske inte så konstigt att jag inte hunnit vänja mej än. Fast jag tycker att 5 dagar känns väldigt lite för jag har gjort en massa redan. Jag har sett vinfält och en gammal ringmurstad som jag berättade om i förra inlägget, jag har sett stora delar i Hollabrunn, jag har varit hemma hos Oma Grete (mormor Grete för er som inte läst tyska) flera gånger redan. Jag har varit med och annordnat ett födelsedagskalas för Johannes (det roliga är att han fyller år i mars, men de är tydligen ingen rolig månad att fylla år i så dom har alltid kalaset på sommaren istället) I år var det ett badkalas (dom har nämligen olika teman varje år) så kalaset började här med lite fotbollspel och tårta och sen gick alla hem till Oma Grete för att bada, hon har nämligen en inomhuspool (det ser jättelyxigt ut med bar bredvid och lite vilstolar också!).

Idag har vi varit på en liten utflyckt. Den börjde med en färd till några närliggande vinfält där vi promenerade runt lite grann och smakade på vindruvorna. Sen åkte vi till en gammal ringmurstad, Eggenburg. Där såg jag nåt rätt äckligt. I ett källerliknande utrymme fanns det en massa skelettdelar uppstaplade riktigt artistiskt. Människoskelett! Det var aningen makabert tyckte jag men jag fick berättat för mej att katoliker gjorde så förr eftersom de inte hade så stora områden att begrava folket på så när nån varit begraven ca 10 år blev benen uppgrävda för att ge plats åt en ny död. Men man kunde ju inte bara slänga de gamla benen, det vore ju vanhedrande och allmänt förolämpande mot både levande och döda, så sparade man benen i speciella torn vid sidan av kyrkan. Det jag såg l ju under jord som jag sa men det beror på att marken var aningen lägre på den tiden. Annars så har jag lekt med barnen en massa de här två dagarna och tröttare har jag nog inte varit av nå annat tidgare! :P

Det första jag vill säga är att jag irriterar mej pa de österrikiska tangentborden! Det första jag märkte var att @ är pa fel knapp. Istället för att trycka [Alt Gr] [2] sa maste man trycka [Alt Gr] [Q]. Fatta att det tog ett tag för mej att hitta det! För det andra kan jag inte skriva a, alltsa inta a utan a :P tredje sista bokstaven i alfabetet. Fast det har ni nog redan märkt och det kommer ni fa vänja er vid, och om jag skriver ü istället för tredje sista bokstaven sa bli inte förvanade för det är ü som sitter pa den platsen. En annan sak jag ocksa nyss upptäckte var att z och y har bytt plats. Hur svart är inte det pa en skala när man vant sej vid att tangenterna sitter pa vissa platser och sen helt plötsligt byter dom plats! Plus att istället för att det star [Ctrl] sa star det [Strg] och liknade grejer pa andra knappar. Dumt!

I vilket fall sa har jag kommit fram nu och jag tror att jag kommer trivas jättebra. Naturligtvis kommer jag sakna alla i Sverige men jag kommer nog inte vara olycklig här. Och det är ju en bra sak. Flygresan gick bra och jag gick inte vilse en endaste gang, tänka sej :) Men vi akte i princip direkt fran flygplatsen till deras hus eftersom jag var rätt trött och det var rätt sent pa eftermiddagen redan, vi tog en liten omväg just i Hollabrunn sa att jag fick se liten av staden jag ska bo i, men det blir nog mer av runtvisningen imorgon.

Nu ska jag snart lägga mej sa jag skriver mer nan annan dag!

Puss och kram till alla er i Sverige!

Idag försvinner jag från Sverige. Eller ja, försvinna är kanske lite fel ordval men det låter mer dramatiskt :D Än så länge är jag lugn, men så har jag ju inte kommit till flygplatsen än eller ens börjat åka dit, jag skulle gissa att det är när jag närmar mej Säve som jag kommer bli riktigt nervös igen. Fast jag är riktigt nyfiken på mitt nya rum. Jag och Elin spånade lite om det igår, vi tror att rummet kommer vara jättesmalt, och jag kommer ha en sån där hög säng (som jag drömde om härom natten). Sängen kommer i princip ta upp hela rummets yta och därför måste den vara hög, för det stod i annonsen att jag skulle ha en egen utgång till terassen, och då kommer jag behöva gå under sängen för att komma till den. Sen så kommer det stå en liten byrå eller garderob under sängen också så det blir en rätt smal väg till terass dörren. Vi är ganska säkra på att det är så det kmmer se ut, men jag har lovat att ta kort på det så jag kan ju lägga upp den bilden här så får ni andra också se :P

Nu är det alltså bara idag och imorgon som jag är kvar i Sverige. Eller... jag kommer vara i Sverige en stund på tisdag också eftersom jag inte åker hemifrån förrän halv elva, och sen lyfter inte planet förrän tjugo i två. Så rent tekniskt har jag nu 51 timmar och 50 min kvar i på marken i Sverige.

Fast som tur är så är jag inte stressig och jag sover fortfarande hela nätterna. Inga såna jobbiga åkommor än. annars så ska väl det vara rätt vanligt, att stressa ur och tro att man kommer glömma halva packningen hemma och ligga och oroa sej nätterna igenom. Fast jag kanske inte borde prata så mycket om att jag har sluppit det för då kommer jag förmodligen börja med det nu. Det är bäst att jag tar i trä på detta, ett ögonblick *knack knack*. Så, nu håller vi tummarna för att jag slipper stress och oro de sista 51 timmarna också.

Annars, på tal om att sova. Jag drömde om världens äckligaste spindel inatt. Den hade en bakkropp som var stor som ett ägg och påminde lite grann om en avokade, fast mer ljusgrå i färgen. Sen hade den längt ljusröda ben, det var nästan så att det lös om dom I drömmen liknade vi benen vid att dom såg att vara radioaktiva, jag menar hur läskigt är inte det eller? Huvudet var bara stort och äckligt, jag kommer inte riktigt ihåg det så detaljerat. När jag upptäckte spindeln i drömmen satt den på en sängstolpe bara nån meter ifrån mej. Fast okaraktäristiskt nog av mej så började jag inte skrika, jag höll mej bara långt ifrån den. I vilket fall som helst så måste det ha varit en sån där säng med höga ben så sängen är i höjd med överslafen i en våningssäng fast det finns ingen underslaf, för jag var i sängen och skulle klättra ner och då satt ju spindeln vid just den stolpen där stegen var naturligtvis. Jag tänkte att jag smyger förbi den så kanske den låter bli att attackera mej, inte för att den verkade så aggresiv, jag var bara rädd för den. Men där jag satte handen hade den spunnit en tråd, så när jag kommer ner på marken så sitter spindeln fast i tråden som fastnade på min hand så när jag försöker rycka loss handen från tråden far spindeln med och åker rakt mot mej! Då får jag sån panik att jag vaknar. tur det egentligen för hade drömmen fortsatt hade jag bergis börjat skrika, både i drömmen och på riktigt och förmodligen väcka hela huset. *Ryser*. Det var iaf en av dom äckligaste drömmarna jga haft på länge nu. Och jag hoppas verkligen att jag aldrig stöter påd en där spindeln på riktigt!

Tandläkarbesök, det är en rätt lustig liten process egentligen. Det första man gör är att man kommer in i väntrummet och tar en snabb titt runt i rummet för att se om man känner någon av de andra som sitter och väntar på sin tur. Oftast är det ju inte det och då undviker man kontakt så mycket som möjligt. Om man tänker på hur artiga vi svenskar är i alla andra lägen så är det konstigt att vi beter oss på detta sätt. Till exempel när vi står i kassan i en affär och ska köpa något, vi säger tack hur mycket som helst. Kassörskan tackar när hon får pengarna, vi tackar när vi får tillbaka växeln tillsammans med kvittot, och vi tackar ytterligare en gång när kassörskan lagt ner det vi köpt i en påse och räcker oss den. Kassörskan avslutar ritualen med att säga tack för att vi köpt något just där. Så bara på kanske tre minuter i en affär har det blivit totalt fyra tack, men när vi kommer in i ett väntrum kan vi inte ens säga ett ynkligt hej till våra medmänniskor.

Men medan man sitter där i väntrummet och undviker kontakt sneglar man hela tiden på klockan för att se hur lång tid det är kvar tills klockan är så dags som det var bestämt att man skulle vara där. För att fördriva den tiden plus den tid som man bergsäkert kommer att få vänta för att tandläkaren ligger efter i sitt schema, eller möjligen är sen tillbaka från en kafferast, så tar man upp en tidning och bläddrar lite i den. Kanske läser man något roligt och skrattar lite grann åt det, så kommer man på var man är, tystnar genast och tittar sig runt för att se ifall någon lade märke till att man skrattade högt. Men i och med att alla är lika upptagna med att undvika kontakt så är det naturligtvis inget som brytt sig om att det var någon skrattade, så man fortsätter läsa, fast man tänker på att inte skratta högt om det står något mer roligt i tidningen.

Så kommer stunden man väntat på, ens namn ropas upp och man följer efter en sköterska till ett vitt kliniskt rum med den normala tandläkarstolen. Jag kan verkligen inte förstå varför en del människor är rädda för att gå till tandläkaren, det är ju det enda stället där någon faktiskt ber dig öppna munnen istället för att stänga den. Inte för att man får så mycket sagt. Det är ju mest tandläkaren som ställer dumma frågor samtidigt som man har sisådär tre redskap i munnen och inte har någon chans att få fram något annat ljud än möjligen något totalt oförståeligt. I alla fall så ligger man där och lyssnar till tandläkarens frågor och räknar prickar i taket eller vad som helst för att få tiden att gå. För, att gå till tandläkaren är verkligen tråkigt, det tycker åtminstone jag. Om de inte har en spegel som sitter ovanför en vill säga, så att man kan se vad som pågår, då börjar det bli intressant. Inte för att man tänker på att det man ser är ens egen mun de håller på att pillar i, utan det är mer som att se på en dokumentär om tandläkare på TV. Fast trots att det är så tråkigt att gå till tandläkaren är nog vi svenskar de som går till tandläkaren oftast av alla folk i världen. Jag menar, det känns som om nästan varje elev som går på gymnasiet har eller har haft tandställning, och det medför ju en massa tandläkarbesök.

Men allting har ju ett slut, så även tandläkarbesök. Men än så har vi den värsta delen av besöket kvar, betalningen. Det kanske egentligen är därför som en del är rädda för att gå till tandläkaren, det är inte själva kontrollen utan kostnaden som är det farliga. Det skulle ju vara mer förståeligt om det var så. Jag menar, man får ju nästan svindel när man får höra vad de hade tänkt att man skulle betala. En helt vanlig kontroll som är gjord på kanske tio minuter kostar runt 600 kr. Tänk vad en tandläkare måste ha i timlön med de priserna. Det kanske är det man ska utbilda sig till. Fast kanske inte, det är ju som sagt rätt tråkigt att gå till tandläkaren så att vara tandläkare är nog inte mycket roligare. Så för mig får det räcka med att gå till en tandläkarklinik en till två gånger om året på vanliga kontroller, trots de hemska priserna.