Helens blogg

Wien är en fantastiskt fin stad! Jag var där idag tillsammans med Gabi (mamman) och Sophie (dottern) och det finns så otroligt många fina byggnader där. Vi började med lite shopping och sen tog vi spårvagnen till slottet Belvedere, eller egentligen slotten, för de är två stycken somså att säga hänger ihop. Det är nedre och övre Belvedere, och mittemellan ligger en underbar trädgård. Jag tog hur mycket kort som helst! (Jag kan tyvärr inte visa nåt eftersom jag glömde programmet till min kamera hemma men mamma ska skicka de med post så snart kann jag kanske börja lägga upp lite bilder!) I övre Belvedere var det en konstutsällning med Österrikiska målare. En tavla som fascinerade mej var ?Narrens skepp?. Det var en stor tavla med ett skepp naturligtvis, och på skeppet visades scener ur vår historia som jag tolkade som vad målaren tyckte varit narr- och dåraktiga händelser. Bland annat några krigsscener, Jesus korsfästelse och människans allmänna besatthet av guld. Den var faktiskt väldigt intressant, jag kommer inte ihåg konstnärens namn, men tavlan hette iaf ?Die Narre Shieff? eller nåt liknande på originalspråk.

Jag har lagt märke till en sak i det tyska språket som jag finner lite smått... hmm... annorlunda eller underligt är nog rätt ord. När man presenterar sej så säger man ?Ich bin die Helen? och för er som inte kann tyska så betyder det alltså ?Jag är den Helen/Jag är Helenen?. Man säger sitt namn med en bestämd artikel före (alltså säger killar ?der? eftersom det är den maskulina formen). Ungefär som om man vore den enda med det namnet i iaf den staden. För mej är det kanske sant iofs eftersom den tyska varianten på Helen är Helene, man uttalar alltså det sista e: et också. Och eftersom Hollabrunn är en relativt liten stad så är jag nog den enda Helen här. Men ändå, vad gäller alla andra så kan dom ju inte vara ensamma om sitt namn, eller?

I övrigt har jag också haft lite funderingar över just det här med att jobba som au-pair. Det är egentligen ganska annorlunda arbetsförhallande. Man bor tillsammans med sina chefer, och man gör utflykter med dom på sin fritid och allt möjligt. Och just eftersom man gör sånt här med sina så att säga chefer så måste man ju dessutom vara kompis med sina chefer. Och i vilket annat yrke som helst brukar itne det fungera så bra. Chefer ligger på en annan nivå och man umgås inte med dom av en massa olika anledningar. Men som sagt så fungerar det på ett ennat sätt när man jobbar som au-pair. Det är underligt, men det har fungerat bra för mej att vara kompis med sina chefer, hittills iaf. Iofs jag har ju bara varit här en vecka, men det måste ju ha fungerat för en massa andra också eftersom det ändå är ganska vanligt att unga tjejer väljer att jobba som au-pair ett år.