Helens blogg

Dom har en väldigt trevlig liten tradition här i Österrike har jag upptäckt. Inköpsnatt. Jag vet inte om det alltid är sista fredagen i november eller om det helt enkelt alltid är sista november, men i år sammanfallar det i alla fall samma dag. Idag. Och det innebär att dom flesta affärerna har öppet till klockan 22.00 och efter 18.00 är det rabatt mellan 10-20 % på allt i affären. Trevligt va?! Dels så är det ju trevligt för man kan ju köpa lite småsaker till sej själv (se min lista om några meningar) men dessutom kan man fixa lite julklappar till billigare pris. Det är som att ha en dags mellandagsrean innan jul. Så självklart kommer jag ge mej ut på stan ikväll :D Jag satsar på att kanske köpa en ny parfym, ett par snygga skor som jag varit och sett ut mej redan, julkort och leksaker (leksakerna är julklappar till barnen). Sen får vi väl se om jag hittar nåt annat trevligt också :D Jag får bara tänka på att inte köpa för mycket, alla julklappar är inte inköpta än och jag kommer inte kunna köpa alla ikväll så jag måste spara lite pengar till det. Men det kommer nog vara härlig stämning kan jag tänka mej, med mörker, julbelysning och rea, så det kan nog bli lätt att man kommer i inköpsstämning så att säga :D Men lite självbehärskning ska jag allt behålla, hoppas jag :S   :P

Fast jag måste säga att öppetiderna här inte är direkt illa i vanliga fall heller. Om man jämför med Lidköping (som är ungefär en jämnstor stad) så är öppetiderna fantastiska. Vardagar öppnar nästan alla affärer halv nio, resten tidigare, och stänger klockan sex eller senare. Till och med på lördag är dom flesta affärer öppna mellan klockan nio och fem. Fast söndagar är det bara tankställen som har öppet, även mataffärer är stängda då, det är till och med förbud mot att ha öppet på söndag. Och det beror på två stora folkgrupper: De religösa - de vill att man helgar söndagen, och Affärsarbetarna - de vill ha åtminstone en dag på helgen som de kan umgås med familjen på. Men det gör ju inget, när det är öppet så mycket alla andra dagar hinner man säkert tid att handla nån gång då.

Vi börjar den här gången med en liten uppdatering av mitt liv. Och äntligen är den här veckan över säger jag bara. Just nu är jag så otroligt trött och jag kommer lugnt kunna sova tolv timmar i natt (om bara barnen låter mej göra det också). Gabi och Per har båda jobbat otroligt mycket vilket som jag nämnt tidigare leder till att jag får jobba mer. Som tur är har barnen inte varit alltför bråkiga den här veckan. Sophie har igår och idag varit lite ledsen över att mamma och pappa aldrig leker med henne men då har jag suttit med henne i knät en stund och sen så har vi lekt nåt så det har gått bra. Men jag har fått den present av ambassaden! Inofficiellt naturligtvis, men alla på svenska ambassaden som har jobbat med det här konungabesöket fick en liten medalj som tack, och dv tyckte Per att jag förtjänade en också eftersom jag indirekt jobbat med det också (jag har ju i princip sett till så att Per kunnat jobba med det). Det är det inte många som kann säga :D Det är ingen brosch utan bara själva guldmyntet i medaljen som jag fått, så jag kan tyvärr inte sätta fast den på mina kläder, men jag får väl ta och rama in den eller nåt :P Och sen för att fira att allt är över och kan återgå till normal takt så ska jag baka lussebullar och kakor på söndag, det ska bli roligt och gott!

Jag tror jag äntligen börjat lära mej det här med att man säger Ni till personer man inte känner så bra. Jag kan tala om att det har jag sagt fel många gånger och sagt du till folk jag pratat med för första gången. Med folk i min egen ålder är det inga problem, då säger man du från början, men det är bland annat föräldrarna till Sophies och Johannes kompisar som jag aldrig kan komma ihåg att säga Ni till. Men som sagt så börjar jag vänja mej vid det. Det blir lite så att jag säger du, kommer på mej och ändrar mej till Ni. Men eftersom jag är utlänning (underligt men sant) brukar dom flesta inte bry sej om jag råkar säga du men ändå. Jag känner att jag behöver lära mej att prata korrekt. Så jag försöker och snart kommer det väl att sitta. Fast det känns väldigt konstigt när nån säger Ni till mej. Jag är så inställd på att jag är en du så att säga att, så när folk tilltalar mej med Ni känns det så uppstyltat även om det är helt normalt för den personen som säger det. Men det är i vilket fall en underlig känsla. Det känns mycket mer avslappnat att säga du till alla människor.

Fast på tal om att prata korrekt så är det faktiskt rätt praktiskt att inte kunna prata flytande tyska ibland. Till exempel när telefonförsäljare ringer eller Jehovas vittne ringer på dörren. Det säger jag bara (på tyska naturligtvis): "Ursäkta, men jag kan inte prata tyska så bra och det är ingen mer hemma just nu. Hej då!" För även om jag förstår vad dom säger vet ju itne dom det, dom hör ju bara min brytning och tror att jag faktiskt inte kan tyska. Som sagt, ett enkelt och snabbt sätt att bli av med folk :P Synd att jag inte kan göra samma sak i Sverige. Fast iofs så kan man kanske det ändå, fast man får låtsas att man inte är svensk och alltså inte kann svenska så bra istället. Ni där hemma i Sverige får prova på det nästa gång en telefonförsäljare ringer. Skriv ett mejl till mej (eller en kommtar här) hur det fungerar, tack! :D

... till julafton! Jag har redan börjat komma i julstämning för här ligger det nu ett tjockt täcke snö överallt och jag har börjat nynna julsånger (mer än jag bara bjällerklang alltså, för den nynnar jag på året om). Visst är det härligt :D Och vi har en liten tavla där det står "Nur noch     Tage bis Weihnachten" (Bara     dagar kvar till julafton) och där kan man fylla i med tavlekrita hur många dagar kvar det är. Och när man ser hur det räknas ner blir man bara ännu mer förväntansfull och ivrig. Sen så har gator och skyltfönster börjat julpyntas nu och det hjälper ju liksom till lite grann att få igång julstämningen. Fast, iom snön och kylan så har jag även lyckats få ont i halsen nu också. Jobbigt, men jag överlver. Det är bara andra dagen nu så förhoppningsvis blir det inte värre utan går över snart. Men så länge försöker jag undvika att gå ut och jag dricker mycket te. Men tack vare min den trevliga julstämningen så har jag allvarligt börjat fundera över julklappar och vilka kakor jag ska baka om jag blir kvar här över jul (jag har inte bestämt mej än) och om och hur jag ska julpynta mitt rum o.s.v.  Det här med julklappar är nog mitt största bekymmer, nu har jag ju två par föräldrar att köpa julklappar till, mina egna och Per och Gabi, och vuxna är ju alltid svåra att komma på bra presenter til, och jag har som alltid bekymret med vad jag ska köpa till mina syskon, men även nu dv vad jag sak köpa till Sophie och Johannes. Sen tror jag att jag nästan måste köpa nåt litet till Oma Grete också för henne träffar jag så mycket. Så det är så mycket mer folk jag måste hitta presenter till i år. Men men, börjar jag bara i tid (nu alltså) borde jag lyckas med inköpen i år också.

I övrigt så har jag köpt och pusslat klart ett nytt 1000-bitars pussel, jag har varit på barnmusuem (med barnen naturligtvis) och såg en rätt trevlig utställning över färg, och utställningar för barn är faktiskt riktigt trevliga för dom går ut på att barnen ska få pröva på och leka med allt i en lek-och-lär grej ungefär. Vi var även på en utställning för barn om Astrid Lindgren. Och jag har upptäckt ännu fler namn som blivit utbytta, till exempel Madicken heter här Madita, jag fattade ju inte ens vem det var förrän jag öppnade boken och kollade vad det var för berättelse. Pippi heter som tur är samma iaf, det är bara några av hennes mellannamn som är annorlunda, hennes hela namn här är Pippi Lotta Viktualia Pfeffarminta Eufraemstochter Langstrumpf. Men det är ändringar man kann stå ut med. I vilket fall så var vi och åt på en jättetrevlig restaurang i tiden mellan utställningarna. Den hter Centimeter och serverar god basmat i jätteportioner. Efter halva portionen var jag proppmätt, och det är ingen överdrift. Jag tror inte ens att min bror skulle kunna äta upp hela den portionen. Den gigantiska portionen kostade dessutom bara 70 kr ungefär så det var ju billigt dessutom. Dit måste alla som kommer till Wien gå och äta :P Ni får höra av er så följer jag gärna med er också :D

Jag har kommit fram till att det är egentligen underligt att det inte dinns fler au pairer i Österrike. Skolsystemet är nämligen totalt idiotiskt om båda föräldrarna jobbar heltid. Skolan slutar nämligen för låg- och mellanstadiebarn (motsvarande alltså, skolsystemet är lite annorlunda här) redan halv ett, så det serveras aldrig lunch  skolan utan alla barn äter middag hemma. Och det finns inget fritids eller liknande som barnen kan gå till på eftermiddagarna så det måste finnas någon vuxen hemma på eftermiddagarna och det funkar ju inte om båda jobbar heltid som sagt. Det är iofs där som man tar till hjälp från far- och morföräldrarna. Men ändå, fatta vad jobbigt att vara mormor eller farmor i Österrike. När man väl själv slutat jobba måste man agera barnvakt åt sina barnbarn alla dar i veckan ungefär. Dagis är lite annorlunda, där kan barnen äta middag och vara kvar på eftermiddagen också. Men här börjar barnen skolan vid 6 års ålder och man kan ju inte förvänta sej att dom ska klara sej själva hemma på eftermiddagarna redan då. Det är ju en annan sak när man kommit upp i 13-14 år, då borde dom kunna värma nåt i mikron att äta om föräldrarna har förberett det. För middag äter man inte i skolan överhuvudtaget, hur gammal man än blir, så även äldre barn/ungdomar slutar skolan senast klockan 2 på eftermiddagen och vill dom äta nåt innan det så har dom fördetmesta nån längre rast så dom kan ta med sej nåt hemifrån att äta då eller gå och köpa sej nåt. Nu kanske ni tycker att det låter jättebra att alla slutar skolan så tidigt, men jag kan ju också då påpeka att barnen här har mycket mer läxor än vad iaf jag normalt haft, plus att genomsnittsbetyget i Österrike är bland de lägsta i Europa. Johannes har iofs överdrivet mycket läxor även efter Österrikiska mått mätt, men han går i tredje klass och har en matteläxa (ca två sidor matte), en läsläxa och en skrivläxa varje dag! Men det är som sagt mycket även här, men ni kanske förstår vad jag vill ha sagt. Så det är egentligen inget bra system, även om det i första anblick verkar väldigt bekvämt.

Sen vill jag även tala om att den andra snön för den här hösten kom idag. Första snön kom för en månad sen ungefär men den hann inte ens lägga sej på marken innan den smälte igen. Idag när jag vaknade låg det ett tunt täcke snö överallt och det låg kvar ungefär till middag, då hade temperaturen kommit upp i +5° och snöandet hade övergått till regn. Så nu är det knappt någon snö kvar igen. Men ändå. Och det kom verkligen som en chock för vi har inte ens haft någon frost under nätterna än. Men snön fick mej att inse en sak, tiden går. På nåt sätt har jag inte tänkt på det, det är ungefär som om tiden har stått still medan jag varit här. Naturligtvis rent logiskt vet jag att tiden går, jag menar jag har ju räknat månaderna jag varit här o.s.v. men det har ändå inte riktigt känns som på riktigt, det är bara en paus och först när jag kommer hem kommer tiden fortsätta gå igen. Men som sagt så fick snön mej att inse att det inte är så, för om jag bara har en paus och tiden står still kann det inte bli vinter och jul. Det funkar ju inte om det fortfarande är September (vilket är därifrån som tiden började stå still).

Och som en sista grej vill jag även tala om att jag har köpt mej ett nytt 1000-bitars pussel. Så nu äger jag totalt 6 st 1000-bitars pussel om man räknar dom jag har hemma också :D När jag skaffar mej en egen bostad kommer jag kunna klä en hel vägg med pussel :P Kan nog vara en rätt kul idé tycker ni inte? :D

Katolismen är bra underlig ibland. Eller i vilket fall så finns det en del regler inom katolismen som inte ens de som är katoliker flöljer, skulle jag gissa åtminstone. Större delen av Österrikes befolkning är katoliker, dock inte min familj, dom är protestanter. Men Oma Grete var växte upp som katolik och konverterade först innan hon gifte sej eftersom hennes blivande man var protestant, och vi diskuterade detta lite grann häromdagen. Hon berättade till exempel att inom den protestantiska kyrkan får alla som kommer till mässan ta del av nattvarden, både protestestanter och katoliker eftersom alla är ändå kristna och nattvarden är ju samma inom båda, däremot om du som protestant skulle gå på en katolsk mässa så får du itne ta del av nattvarden eftersom du inte är katolik. Samma sak om du som katolik har skilt dej får du inte ta del av nattvarden, åtminstone inte förrän din före detta make/maka är död, då är äkteskapet upplöst även inför Gud så att säga. Men ändå, den regel jag fann svårast att följa om jag själv varit katolik (och jag tror att de flesta katoliker har väldigt svårt för det också faktiskt, eller så bryr dom sej inte om just den här lilla regeln) handlar om sex. Som dom flesta vet så får man ju enligt katolismen inte ha sex före man har gift sej, men vad åtminstone inte jag visste var att man får även efter bröllopet inte ha sex för nöjets skull utan man få endast ha sex med avsikt att få ett barn. Så vill du inte ha barn får du inte ha sex ens med din make/maka. Du kan möjligen få ha sex när kvinnan i förhållandet är ofruktsam, men det är också lite tveksamt egentligen eftersom man kan ha otur och inte alls vara ofruktsam när man tror att man är det, och alla de där skälen. Det finns många såna här regler inom katolismen och vad jag tycker är dummast är att det står inte ens i bibeln att det ska vara så utan det är kyrkan som har "tolkat" nån liten del av bibeln så och säger därför att det måste man följa. Vad jag undrar är egentligen vad kyrkan har emot att två människor (eller fler) njuter av nåt så naturligt? Jag menar om man bara hade sex för att kunna få barn hade väl orgasmer varit rätt överflödiga, och Gud har väl ändå inte skapat oss med nån överflödig egenskap om vi är skapade efter hans avbild. Alltså måste ju Gud ha avsett att man ska njuta av att ha sex, och inte bara när vi vill ha ett barn. Nån som säger emot?

För att byta ämne totalt så vill jag också berätta att jag fått veta att det blir mycket arbeite de närmaste veckorna. Den 6 december tror jag det var som vi kunde bärja ta saker lugnt igen, och då är det ju inte långt kvar till julstöket ju... Men anledningen till allt detta är mestadels den svenska kungens fel. Han ska på statsbesök i Österrike en vecka nu i november och Per jobbar på den svenska ambassaden och har just nu otroligt mycket att göra med detta besök och får jobba en del övertid, vilket i sin tur innebär övertid för min del. Naturligtvis är det inte bara kungens fel, han har ju inte planerat in alla Gabis seminarier (seminarium? Pluraländelse?), men hon är alltså också borta många kvällar nu i november p.g.a. att hon håller i en del olika seminarier. Men iofs, så är väl det egentligen bra för min del. Ju mer övertid, ju mer extra pengar, och det är ju ite fel så här inför jul :D

Som jag skrev i senaste inlägget så planerade jag att åka till Wien idag, och det gjorde jag också. Och jag sprang fram och tillbaka där som en förvirrad iller. Det började galet för jag tog tåget till Wien och där gjorde jag som vanligt och gick till tunnelbanan för att åka in i centrum. Jag gick till rätt plattform, det är sant, men problemet var att den andra plattformen var ur funktion så tåg från båda hållen gick från samma plattform. Och naturligtvis kom jag på fel tåg då. Så vid nästa tunnelbanestation ropades ut och jag upptäckte att det var fel hoppade jag av och fick helt enkelt vänta på nästa som gick åt rätt håll. Det är tur att tunnelbanan går såpass ofta som den gör (var femte minut!) så jag kom ju rätt snabbt in till min tilltänkte station iaf. Men där gick jag upp i fel ända så jag hade helt plötsligt ingen aning om var jag var. Jag tänkte att det kan ju inte vara så långt från där jag brukar gå upp så jag gick runt en stund i näreheten men såg inte nåt som såg bekant ut. Så jag gick ner till tunnelbanan igen och gick upp i andra änden, och då såg allt ut som jag var van vid så då hittade jag rätt. Men sen efter en stund så tog jag tunnelbanan till en annan del av Wien för jag skulle kolla i en speciell affär som jag sett senast jag var i Wien och som jag nu ville kolla i efter den där japansk-engelska ordboken som jag letade efter. Men eftersom jag aldrig varit inne i affären tidigare och bara sett den när jag passerade var jag inte riktigt säker var den låg, jag visste vilken gata men det är en väldigt lång gata så jag bestämde mej för att börja gå i ena riktningen och se ifall jag hittade den. Jag visste åtminstone vilken sida av gatan den låg på så jag behövde ju bara bekymra mej om ena sidan. Men jag gick och gick och såg den inte så till slut började jag undra om den låg åt andra hållet iaf, även om jag inte trodde det, för så långt bort från tunnelbanestationen kom jag inte ihåg att den låg. Men jag gick en stund till iaf och tills lut så såg jag den, The British Bookshop, så då gick jag in och hittade enordbok för om man skulle på affärsresa dit, och det var jag inte intresserad av och nåt annat hade dom inte så då gick jag igen. Jag kollade in i en annan bokaffär också men där hade dom bara tysk-japanska ordböcker och det var att krångla till saker lite för mycket tycker jag. Så jag struntade i den också. Så jag tog tunnelbanan tillbaka till tågstationen och köpte nytt månadskort (jag lånar Pers månadskort när jag åker men han hade inte fyllt på det så jag fick pengar att fylla på det med men här I Hollabrunn var inte biljettreceptionen öppen så jag fick köpa en enkelbiljett I biljettautomaten för att komma till Wien) I vilket fall, när jag ahde köpt kortet kände jag att jag var hungrig och det var fortfarande en halvtimme kvar tills tåget skulle gå så då tog jag helt enkelt tunnelbanan tillbaka in i centrum och köpte jag en apfelstrudel i närmaste caféstånd och tog tunnelbanan tillbaka till tågstationen. Men p.g.a. att tunnelbanetågen var tvungna att använda samma plattform var det förseningar på tunnelbanan så då missade jag tåget istället och fick vänta till nästa. Det var iofs inte så lång tid, en halvtimme, så då satte jag mej ner och lyssnade på min mp3. Men efter allt detta fram-och-tillbaka åkandet så har jag nu ätit en jättegod middag med ris, stekt kyckling och wokgrönsaker och sötsur sås och nu ska jag ta ett lååångt, härligt, välförtjänt bad. God natt!

Jag har lärt mej klockan! Lite sent kanske, men bättre sent än aldrig, eller vad säger ni :P Jag menar, jag har varit här i över två månader och jag trodde faktiskt att jag kunde klockan på tyska redan innan. Men lite då och då när folk sa en tid så blev jag totalt förvirrad. Så till slut tog jag mod till mej och frågade Gabi vad sjutton hon menade när hon sa ett av de här krångliga klockslagen och då förklarade hon hur jobbiga österrikarna är. Det är nämligen så att när klockan är kvart över 2 till exempel så säger man helt enkelt inte viertel nach 2 utan man säger viertel 3 (alltså kvart 3) och när klockan är kvart i 3 säger man dreiviertel 3 (trekvart 3). Ni kanske förstår varför jag blev förvirrad. Jag trodde ju att jag bara helt enkelt inte hörde nach när dom sa viertel 3 och det är en rätt stor skillnad på kvart över 2 och kvart över 3 som jag trodde att dom sa. Som tur var jag gjorde aldrig bort mej totalt för för det mesta upprepade dom klockan som 2h 15 och då fattade jag vad dom menade, men det gjorde mej ju egentligen bara mer förvirrad. Och naturligvis är det inte först nu som jag frågat och fvtt detta förklarat för mej, det gjorde jag kanske andra veckan jag var här, men det är först nu som jag verkligen har lärt mej det. Jag behöver inte längre tänka efter i två minuter när nån säger att klockan är kvart över 2. Och det är en stoor lättnad för mej :P

En liten uppdatering om mitt liv här också då. Jag har börjat lära känna folket i scoutgruppen lite bättre nu, inte jättebra än men det är åtminstone på rätt väg :P Sen så har jag köpt en Beatles cd, jag hörde en låt på radio och kände att jag ville höra fler, men jag kann ju inte längre sno pappa skivor så då bestämde jag mej för att kolla om det fanns nån att köpa här och det gjorde det. Ett dubbelalbum med några av Beatles största hitar, totalt 26 låtar. Jag har pusslat klart båda mina 1000-bitars pussel och har plockat ihop dom igen också :P Men jag tog kort på dom först för att ha bildbevis på att jag faktiskt pusslat klart dom. Jag har gjort en fin Sverige-plansch och satt upp på väggen i mitt rum, har tagit kort på den också så nån gång när jag har tid ska jag ladda upp det kortet så får alla se hur fin den är :D Jag planerar att åka till Wien (igen) på lördag och kolla ifall jag hittar ett engelsk-japanskt lexikon nånstans. Jag känner att det skulle vara trevligt att ha för mina japanska-studier. Jag skriver en berättelse på japanska :D den är inget vidare bra rent berättelse mässigt sett utan det är mest för att repetera så mycket som möjlige av det jag hittills lärt mej på ett roligare sätt än att bara skriva en massa vitt skilda meningar. Men till dess att jag köpt lexikonet sitter jag fast i berättelsen just nu, jag vet inte vad badrum heter på japanska och det är viktigt för den meningen jag försöker skriva just nu. Jag har över huvudtaget itne så mycket att göra på min fritid just nu eftersom jag inte kann skriva på berättelsen, jag har ingen bok att läsa, jag har pusslat klart båda pusslen och jag är klar med min plansch. Detta är dåligt för min kommande Wienresa, för frågan är om jag kommer kunna motstå frestelsen att köpa fler böcker när jag ändå är där. Pengarna bara rinner ifrån mej. Hmm, hoppas det blir bättre när jag öppnat det där kontot här så att jag inte alltid har pengarna så lättillgängliga. Jag måste börja spara inför jul, annars kimmar jag inte ha råd att köpa några julklappar. En sak är säker iaf, efter jul och nyår kommer jag vara pank! Men, vad gör det :D