Helens blogg

Hör och häpna! För första gången i hela mitt 20-åriga liv har jag lyckats att helt på egen hand steka pannkakor utan att dom gått sönder eller blivit brända. Det hade jag aldrig trott om mej faktiskt. Se hur bra dom ser ut :D

Jag har förresten färgat och klippt håret för en vecka sen, men jag tänkte att jag skulle lägga upp en bild på det också för er som inte sett det än.

Idag hade jag inga lektioner, men inte kunde jag hålla mej ifrån skolan för det :P Jag och mina kompisar hade bestämt att vi skulle träffas idag och ha en pluggdag inför tentorna som kommer vecka 44. Så klockan 11 var jag i skolan och sen så dök dom andra upp strax efter det också. Så letade vi reda på ett bord som var stort nog för sex personer och satte igång. Vi gick igenom några papper som vi hade fått att öva på på lektionen och sen hade klockan hunnit bli typ halv två... då var vi hungriga och gick och åt. Efter maten fortsatte vi med alla verb vi haft hittills och gick igenom alla böjningar vi borde kunna. Det tog ett tag kan jag tala om! Klockan fem bröt vi upp för då kände vi att vi inte fick in nåt mer i huvu't. Men ändå, från kl 11 till kl 17 är längre än vad jag nånsin tidigare har pluggat på en och samma dag. Men det var säkert nyttigt :P vi har redan planerat in några till små pluggtillfällen på runt tre timmar var. Jag kommer inte ha några problem att få vg om jag håller på så här :P Och det är ju bra för mej.

Ja.... nu har jag varit och tränat igen. Och som vanligt var det jag och en massa svartbältare ungefär. Själv tyckte jag att det gick dåligt från början till slut och jag kände ingen motivation nånstans men jag körde på ändå. Man kan komma in i sånna faser när det känns mindre roligt men det är bara att fortsätta anstränga sej så kommer glädjen tillbaka! Dessutom så precis innan jag skulle gå så sa en av de andra som tränade (en av svartbältarna) att han var imponerad av mitt sparrandes. Jag hade kört en del mot honom och han sa att det fanns inte nån gång då jag inte höll rätt avstånd eller rörde mej helt fel. Och det kändes väldigt bra att få höra faktiskt. Jag är som ni kanske märkt väldigt kritisk eller rent av negativ om mitt tränande så det är bra för mej att få höra att jag är duktig. Fast samtidigt saknar jag Fatima, en av mina förra tränare i Lidköping, för hon kunde få en skärpa sej när man var på sånt humör som jag var på idag. Då säger hon åt en att rycka upp sej och fokusera och man gör som hon säger! Eller iaf jag har den inställningen till Fatima, när hon säger nåt så lyssnar man. Ärligt talat så var jag lite rädd för henne mina första träningar som vi hade henne för hon kan verka lite barsk, men hon är jätterolig bara man ser förbi det så efter ett tag blev rädslan respekt och man tog helt enkelt det hon sa som positiv kritik, eller när det var förtjänat som tillägelser. Jaja... jag har bra tränare nu också så jag måste bara komma ur den här omotiverade fasen och träna mer på grundtekniker så att dom sitter bättre så kommer jag nog bli mer på hugget och kanske till och med tävla snart igen :D

Jag har gått över till den mörka sidan (they had cookies!). Nä, egentligen inte men jag känner mej lite som en förrädare när jag nu sitter här och skriver i den nya scoutskjortan istället för den fina gröna smu-skjortan. Fast samtidigt tycker jag att har dom nu bestämt att vi ska försöka ena Sveriges olika scoutförbund med likadana skjortor bör vi faktiskt använda dom också. Fast jag hade tänkt vänta till nästa termin kanske med att köpa en, men nu sa dom att alla ledare skulle ha den nya skjortan på invigningen på söndag så då var jag tvungen att beställa en. Fast en sak som jag tycker är fel är att dom har infört pojk- och flickmärken som man ska sy fast på skjortan. Om dom nu har bestämt sej för att ena alla scouter bör dom ju inte försöka dela på killar och tjejer helt plötsligt. Jag menar Sverige har inte gjort skillnad på tjej- och killscouter på väldigt många år så varför göra det nu? Det är väl ändå att ta ett steg tillbaka. Men men... förhoppningsvis försvinner det snart igen.

Nu är jag hemma i Vinninga igen över helgen. Åkte hem med mamma igår eftermiddag och redan igår kväll samlade jag ihop mina närmaste kompisar och satt uppe och pratade med dom till sent. Det var riktigt roligt. Idag ska jag till frisören och sen ska jag träffa kompisar igen =P Det lär bli det jag gör den här helgen. Träffar kompisar! Iofs planerar jag att hinna baka lite kakor också. Sen borde jag plugga lite också. Men det blir säkert tid till det med =) Just det ja, jag ska träffa mina kattungar, som inte är mina längre, idag också. Jag har nämligen gett bort dom till en kompis pojkvän eftersom vi redan hade tillräckligt med katter ändå och hans familj ville gärna ha katter. Men i vilket fall så ska jag åka till honom tillsammans med min kompis som han är ihop med och träffa mina små sötnosar igen.

I övrigt måste jag säga att det känns så normalt att vara hemma. Jag har trots allt bott i Floda i över en månad nu men så fort jag kommer hem är det som om jag aldrig varit borta, förutom att jag har en massa nya kompisar som jag kan sms:a med eller prata med på msn =)

Annars har det väl inte hänt nåt direkt det senaste. Alltså blir det inget mer skrivet nu.

När kämpaleken väl var slut och allt var ihopplockat åkte vi allihopa ifrån Kållered ner till hajkplatsen, dit vi under dagen sänt ut en förtrupp som börjat bygga vindskydden så det var inte mycket kvar att göra när vi kom dit utan vi lastade ur resten av alla grejer ur släpet och nån började förbereda maten. Så kvällen förflöt med lekar, mat och naturligtvis ett lägerbål, som jag höll i! Fattar ni hur nervös jag blev när dom kommer fram till mej och säger att "Du, Helen, vi hade tänkt att du skulle hålla i lägerbålet ikväll!". Jag hade aldrig tidigare hållit i något lägerbål, och det kändes inte som om jag skulle göra nåt speciellt bra jobb den här gången eftersom vi inte hade nån aning om vilka som hade hur många bidrag o.s.v. Det var nämligen inte bara vi som hajkade i närheten utan även Bifrost, Rävlanda och Toarp fanns i närheten som vi då hade bjudit in på lägerbål. Alltså skulle jag stå där framme och skämma ut mej bara för att jag var ny ledare i Kållered. Väldigt snällt av dom va? Men när det väl var dags så tänkte jag, "Äh, vad värre kan hända än att jag gör bort mej? Och det har jag gjort förr och överlevt så varför inte den här gången?" Så jag gick ut på "scenen" och startade lägerbålet med ett stort leende och mycket optimism. Och det gick åt helskotta! Nä, det gjorde det inte, det gick faktiskt helt okej.  Men jag tror inte att jag vill göra om det om jag verkligen inte är absolut nödvändigt.

Kvällen fortsatte med lite korvgrillning och folk började sitta i grupper och prata. Fast i och med att alla varit med om en kämpalek samma dag gick alla i säng rätt tidigt, nästan alla iaf, det fanns några enstaka eftersläntrare (inte jag). Men dom flesta av oss kom i säng före tolv till och med, nästan skamligt. Men sen började ovädret! Det regnade och blåste rätt ordentligt. Det hade till och med vart stormvarning, men det kom aldrig upp i såna vindhastigheter. Men jag låg varm och torr i min sovsäck. Ända tills presenningen som var taket på vårt vindskydd flög av! Då vaknade all med ett räck och stönade. Som tur regnade det inte jättemycket just då iaf även om det fortfarande regnade. Men vi la upp presenningen och Peter var stoisk nog att gå ut och leta reda på mer rep att fästa presenningen med och lite tyngder. Så klarade vi det med. På morgonen däremot började det regna ännu mer så vi bestämde att vi skulle åka hem tidigare än planerat. Så klockan 11 hade vi packat klart och kallat in föräldrarna som skulle köra och vi åkte iväg. Alla ledare åkte ju tillbaka till Kållereds missionskyrka för att packa ut släpet och hänga presenningarna på tork och diska med mera och vi lyckades komma precis som gudstjänsten var slut och kyrkkaffet skulle börja. Vältajmat av oss, eller hur =) Det kändes bara lite smått fel att komma in där blöta och stinka skog och rök tillsammans med kyrkobesökarna. Fast dom verkade inte ha nåt emot det, dom tyckte bara det var roligt. Det var dessutom en av kyrkobeökarna som fyllde 80 år den dagen så vi hurrade och sjöng för honom, och efter det började dom förvånasvärt nog att hurra för oss scouter också som hade överlevt natten som dom uttryckte sej.

Men men. Det allra bästa emd hela söndagen var iaf att jag hade som tur att jag fick skjuts ända till Floda när allt var klart eftrsom en av de andra ledarna har en flickvän fars föräldrar bor i Floda alldeles i närheten av där jag bor nu, och han skulle dit just idag nu efter hajken så då fick jag skjuts. Så trevligt va. Jag hade nämligen inte sett fram emot att åka pendel tillsammans med en massa andra folk i mitt tillstånd. Men det slapp jag ju alltså.

Den här helgen har vart scout rakt igenom och det har varit jätteroligt! I lördags var det kämpalek och sen skulle vi hajka i närheten. Men för mej, Rickard, Wictor, Torbjörn och Maria började det roliga redan i fredags eftermiddag. Då träffades vi nämligen i Kållered missionskyrka och packade släpet med allt som vi skulle komm att behöva för hajken och även vår kontroll på kämpaleken, Kållered var nämligen med och annordnade hela kämpaleken. Så vi lastade slanor, presenningar, hinkar, fotogenlampor m.m. och sen bar det iväg mot Väröbacka missionskyrka, där vi skulle sova natten mellan fredag och lördag, och fick nyckel dit och blev visade till hajkplatsen och kollade in den och sen även platsen där vår kontroll skulle vara. Vi lastade ut de grejer som behövdes till kontrollen och åkte tillbaka till missionskyrkan och spelade kort! Vi var så trötta att skämten och förolämpningarna vi slängde ur oss var på så kass nivå att inte en endaste människa skulle ha skrattat i vaket tillstånd, men nu var ju vi inte i nåt direkt vaket tillstånd utan vi skrattade hela tiden åt allt. En mycket rolig kväll alltså =P

Jag måste säga också att det bästa med att åka ner en dag i förväg var att man slapp gå upp så hiskeligt tidigt dagen för själva kämpaleken. När alla andra skulle samlas vid Kållereds missionskyrka för att åka därifrån satt vi fortfarande och åt frukost i godan ro =) Sen plockade vi ihop våra grejer och åkte ner till kämpaleksplatsen vid Ringhals, kärnkraftverket. Temat för årets kämpalek var nämligen kraft av alla dess slag. Och den här gången fick jag se en kämpalek ur en annan synvinkel än vanligt eftersom jag var funktionär i start och mål och hjälpte även till med lite andra småsysslor här ochv ar. Det var roligt att göra också faktiskt, fast jag var smått stressad från början för fem mniuter innan folk skulle börja komma för att checka in visste jag fortfarande inte vad jag skulle informera om, men vi fick en snabb genomgång av allt och papper på det så det löste sej bra. Jag var även med att räkna poänh sen allt eftersom folk började gå i mål och dessutom var jag den som fick gå upp med resultatlistan på scenen! Det ni =D Fast jag blev nästan överfallen av folk som ville tjuvkika på listan så jag fick springa fram till scenen, vilket kanske inte såg alltför värdigt ut =P

Jag har fått stryk idag. Med råge! Fast det var väl inte så underligt egentligen eftersom de fyra andra som var med på träningen idag alla hade minst fyra bälten över mej. En kille är till och med klassad fyra i Frankrike! (Han är fransman och är bara här över hösten och pluggar.) Så om man tar med det i beräkningen vore det konstigt om jag hade vunnit mot nån av dom. Men jag hade roligt ändå :D Fast jag har fått en ny skada, jag lyckades slå till mej själv på nåt underligt sätt så mitt vänster ringfinger är nu svagt blått på nedre hälften. Sen sprang jag in i ett knä också, men det var ett dumt misstag bara. Jag sparrades mot fransmannen och jag anföll samtidigt som han tog upp sitt knä för att sparka, men när jag såg det kunde jag inte hejda farten eller riktning längre utan sprang rakt in i det, dåligt observerat av mej, det gjorde rätt ont i näsan och överläppen där ett tag och jag var smått rädd att det skulle bli en fläskläpp, men efter en halvminut eller nåt så körde vi vidare sparringen iaf. Och nej, det blev ingen fläskläpp, inte ens ett blåmärke, så det slapp jag gå till skolan med imorrn. Så som sagt har jag fått stryk idag, jag lyckades ju iofs sätta några sparkar också, men jag tror jag tog emot fler än jag gav, men jag ahde som sagt jätteroligt hela tiden ändå!