Helens blogg

Ja.... nu har jag varit och tränat igen. Och som vanligt var det jag och en massa svartbältare ungefär. Själv tyckte jag att det gick dåligt från början till slut och jag kände ingen motivation nånstans men jag körde på ändå. Man kan komma in i sånna faser när det känns mindre roligt men det är bara att fortsätta anstränga sej så kommer glädjen tillbaka! Dessutom så precis innan jag skulle gå så sa en av de andra som tränade (en av svartbältarna) att han var imponerad av mitt sparrandes. Jag hade kört en del mot honom och han sa att det fanns inte nån gång då jag inte höll rätt avstånd eller rörde mej helt fel. Och det kändes väldigt bra att få höra faktiskt. Jag är som ni kanske märkt väldigt kritisk eller rent av negativ om mitt tränande så det är bra för mej att få höra att jag är duktig. Fast samtidigt saknar jag Fatima, en av mina förra tränare i Lidköping, för hon kunde få en skärpa sej när man var på sånt humör som jag var på idag. Då säger hon åt en att rycka upp sej och fokusera och man gör som hon säger! Eller iaf jag har den inställningen till Fatima, när hon säger nåt så lyssnar man. Ärligt talat så var jag lite rädd för henne mina första träningar som vi hade henne för hon kan verka lite barsk, men hon är jätterolig bara man ser förbi det så efter ett tag blev rädslan respekt och man tog helt enkelt det hon sa som positiv kritik, eller när det var förtjänat som tillägelser. Jaja... jag har bra tränare nu också så jag måste bara komma ur den här omotiverade fasen och träna mer på grundtekniker så att dom sitter bättre så kommer jag nog bli mer på hugget och kanske till och med tävla snart igen :D