Helens blogg

Allt du säger kan användas emot dej heter det ju, och fattar ni hur sant det är när det gäller barn? Barn kommer ihåg väldigt mycket man säger som man ångrar senare. Till exempel så började Johannes räkna i bilen när vi åkte nånstans, jag tror att han bara räknade för att fördriva tiden eller så räknade han bilar eller vad som helst. Men min första tanke var att säga till honom att det finns bättre sätt att irritera andra med räkning. Ni vet, "mitt uti öknen stod en stor kannibal, nu är det bara 99 verser kvar" o.s.v. Men innan jag hann säga det kom jag på mej själv med att jag vill ju inte lära honom nåt som jag själv förmodligen kommer bli otroligt irriterad på om han gör det. Det är ju dumt av mej, att lära honom nåt som jag sen säger att han inte får göra för jag tycker det är irriterande efter ett tag. Så jag bestämde mej för att bara sitta tyst istället, han räknade inte speciellt högt så det var lätt att ignorera det.

Men jag har kommit på mej själv fler gånger med att nästan tala om nåt dumt för honom som jag inte vill att han ska kunna. Till exempel tips på hur han ska kunna komma undan med att smygläsa på kvällarna (jag var själv rätt duktig på det nämligen) eller berätta om dumheter jag gjorde när jag var liten, kommer inte på nåt direkt exempel just nu men det kan ploppa upp när johannes säger nåt eller gör något liknande och. Men som tur är har jag hittills inte låtit nån sån dumhet slippa ur mej när dom dykt upp i skallen. Det har lärt mej att bli riktigt duktig på att tänka efter före jag säger nåt till barnen. Och det är ju en rätt nyttg lärdom.

Fast nåt jag inte lärt mej att undvika än är saker jag säger när barnen gjort nåt dumt oh jag kommer med argument till varför de inte ska göra det. Jag brukar komma på argument som fungerar i flera situationer för att slippa behöva komma på nya argument hela tiden. Men dom argumenten kan användas emot mej senare har jag upptäckt. Inte för att jag gör nåt dumt men det kan vara att jag gör nåt som barnen inte får göra eller vad som (kommer inte på några bra exempel nu heller, tyvärr) och så använder dom mina argument emot mej. Det är lite jobbigt tycker jag, för om jag då kommer på ett motargument mot mitt eget argument så ger jag ju barnen (mestadels johannes) ett vapen mot mej nästa gång jag använder det argumentet mot honom. Dumt!

Österrikisk musik är bra underlig tycker jag allt. Vi har idag varit på en liten utflykt till Krems och kollat på en Kalle Anka utställning (det var roligt) och på vägen hem lyssnade vi på radio. Och plötsligt kommer en låt med en refräng som går "Auf ein gummi, gummi berg, sitz ein gummi zwerg und isst sein gummi, gummi brot" (på ett gummi, gummi berg, sitter en gummi dvärg och äter sitt gummi, gummi bröd) och sen en rad till med nåt som rimmar på brot men jag hörde aldrig riktigt vad dom sjöng där. Nu vet jag ju inte om det var just en österrikisk låt,  men den var på tyska, och för att vara riktigt ärlig så var det ingen nutida hit för vi lyssnade på en radiokanal som spelar 70- och 80- tals musik. Men iaf. Vem sjunger om gummi dvärgar egentligen? Det är ju helt udda. Men iofs. Var det inte nån österrikare i Eurovision Song Contest ett år (nån Alf tror jag) som sjöng om en dromedar i Egypten? Så dom kanske har lite udda musiksmak här. Fast jag måste tillägga att jag har faktiskt hört en hel del bra tyskspråkig musik också. Men återigen vet jag ju inte om det är en österrikisk, tysk eller sweizisk grupp som sjunger sv det kann ju vara så att österrikarna är udda men tyskarna är bra. Men det kanske är lite generaliserande. Jag har faktiskt bara hört just den här enda udda låten hittills. Och Schnappi iofs. Inte på radio förstås men barnen sjöng på Schnappi vid ett tillfälle så den var tydligen en hit här också. Fast det är nåt jag itne kann förstå egentligen, hur den kunde bli så populär, även om det bara var för en kort period så kunde man ju faktiskt höra den rätt ofta på radio och i flera olika techno re-mixade varianter. För dom som har glömt Schnappi så kann jag ju skriva texten till första versen och refrängen här :P

Ich bin Schnappi, das kleine krokodil.

Kommt aus Egypten, das liegt direkt am Nil.

Zuerst, lag ich in einem ei,

dann schni, schna schnappte ich mich frei.

Schni, schna, schnappi, schnappi schnappi schnapp.

Schni, schna, schnappi, schnappi schnappi schnapp.

Jag lovar, jag är inte stolt över att jag kommer ihåg texten, men vi fick texten till den och de andra låtarna på Schnappi-skivan på en tyskalektion i ettan och det fastnade, tyvärr.

Det är min helg. Igår (lördag) var jag i Wien och shoppade :D Eller ja, jag började med att kolla in klädbutikerna här i hollabrunn på förmiddagen först (jag hittade en snygg tröja som jag köpte) och sen åkte jag till Wien på eftermiddagen. Och jag tycker verkligen om Wien. Det är helt otrolig stad. Atmosfären och alla människor och alla affärer och byggnaderna, ja allt. Jag skulle kunna åka in till Wien bara för att promenera mitt i allt. Speciellt på helgen när det är så mycket gaturtister framme och turister från hela världen går omkring på gatorna och i affärerna. Jag tycker om att föröka höra vilka språk folk pratar. Det är mycket asiater i Wien och alla språk känenr jag inte igen. Naturligtvis lyssnar jag lite emr efter om nån pratar japanska och hör jag nån som gör det blir jag glad bara av det. Fast ett språk som gör mej ännu gladare är brittisk engelska. Igår när jag gick omkring på Stephansplatz råkade en man vända sej om och nästan gå på mej och bara på hans "Sorry" hördes det att han var brittisk och brittiska är så härligt att det fick mej att le en bra stund efteråt :P fånigt, jag vet, men ändå. Det skadade ju inte heller att jag lyckades höra ännu mer folk som pratade brittiska kort efter det :D

Men men. Den här gången åkte jag inte till Wien bara för att promenera. Jag åkte som sagt dit för att shoppa och jag kom hem med fyra av fem grejer som jag tänkt ut, plus en extra grej. Det jag ahde tänkt köpa var sjunde Harry Potter boken på engelska, en thriller bok på engelska, en vinterjacka, en sjal och jeans. Det jag inte fick tag på var jeansen och det jag köpte utöver vad jag planerat var en till bok :D Men vinterjackan jag köpte var precis vad jag hade letat efter. Den är jättesnygg (jag ska ta ett kort på den och lägga upp) och kostade bara 59,95 euro (alltså knappt 600 kr) och det var det priset jag hade tänkt att jag kunde tänka mej att betala för en vinterjacka. Jag hittade den i en H&M butik. Det var nog den tredja H&M butiken jag var inne i. För i den första hittade jag en annan jacka jag tyckte var okej men ville kolla i fler andra butiker först på ett annat ställe en bit bort så jag tänkte att jag kan ju förmodligen hitta samma jacka i en H&M butik där istället efter att jag kollat alla andra butiker om jag itne hittat nån jag tyckte bättre om. Men när jag då kollat in andra ställen och itne hittat nån som matchade mina önskemål gick jag till närmaste H&M (den andra jag var inne i alltså) men där hade dom inte den jackan så då gick jag vidare tills jag kom till nästa H&M (ungefär 100 m bort, det finns otroligt många H&M butiker i Wien) och där hittade jag jackan men inte i min storlek, sv då tänkte jag att jag får väl ta tunnelbanan tillbaka till den affärern där jag hittat jag jackan första gången, men på väg ut ur affären såg jag den jackan jag sen köpte och täntke att jag kann ju faktiskt prova den innan jag går, och jag blir förälskad.Verkligen! Jag skulle kunna ha den på mej jämnt om det inte skulle vart för varmt att ha den på inomhus. Jag ska som sagt ta ett kort på den och lägga upp så får ni också se!

Jaja, vidare till idag (söndag). Idag var vi på bio. "Ratatouille". Den var jätterolig faktiskt, helt sevärd enligt mej. Men det är itne filmen som jag blev mest imponerad av utan själva biografen. Det första jag blev imponerad av var att före filmen, medan man väntade på att alla skulle sätta sej och allt sånt där så visade dom inte en massa reklam utan en kortfilm istället, det gillade jag. Reklam är så tråkigt, då sitter man bara och väntar på att filmen ska börja och blir smått uttråkad, men visar man en kortfilm går den väntetiden mycket snabbare, och eftersom det är en film utöver det man betalat för så gör det inte så mycket om man kommer in mitt i den om man kommer strax före den egentligen filmen ska börja. Sen satte jag mej ner på stolen och det var det andra jag blev imponerad av. Vi satt på fjärde raden (framifrån räknat) och filmduken var då ganska nära, men stolarna var lutade så att om man satt narmalt på stolen så såg man utmärkt och man slapp kana fram på sitsen för att få den lutningen som behövs när man sitter nära duken, på det här sättet var det mycket bekvämare. Och stolarna kunde dv vara rätt högryggade så man hade nackstöd också. Dessutom var golvet så lutat att man hade inga problem med stora personer som satt framför, man såg utan problem hela skärmen ändå. Men då tänkte jag naturligtvis på att stolarna inte kunde vara så tillbakalutade som min var längre bak i salen och kollade det när filmen var slut. Och mycket riktigt. Ju längre bak i salen man satt desto mer rakryggade var stolarna så att man såg och satt lika bra överallt i salen. Det gjorde att jag ville gå på bio igen bara för att få njuta av dessa lyxsalar. Och en liten notis som avslut, popcornen här i Österrike är saltade och inte sockrade!

Jag vill bara göra ett litet tillägg till det förra inlägget, och det är om euron. Det känns inte normalt än. Eller jo, det börjar ju kännas normalt på sätt och vis men euron är så idiotisk. Jag hoppas verkligen att Sverige aldrig skaffar euro, men om vi måste ha euro så får dom banne mej byta till det det här året medan jag lär mej använda det här. För ärligt talat. Kronor är mycket bättre, vi har bara fyra olika mynt och fem olika sedlar, och det är lagom tycker jag, inte så svårt att hålla koll på i plånboken. Euron däremot. Ojojoj vad mycket mynt det finns. Det finns åtta olika mynt, och minst fem olika sedlar. mtta olika mynt, och minst fem olika sedlar. Mynten är 1 cent, 2 cent, 5 cent, 10 cent, 20 cent, 50 cent, 1 euro och 2 euro. Vad ska man med alla dessa cent till? Jag menar, när sjutton orkar man egentligen leta fram exakt 38 cent om nåt kostar t. ex. 2,38 euro? Men tar ju hellre och betalar med 3 euro jämnt för det är lättare att hitta i plånboken eftersom dom är större, men att leta fram 8 cent bland alla mynt tar ju en evighet. Så istället får man bara tillbaka 2 cent i det här fallet sv fick man ytterliggare några småmynt. För tillfället har jag tolv stycken 1-cent mynt och nio stycken 2-cent mynt, plus en massa av de andra sorterna också. Plånboken väger bly! Myntfacket är nästan proppfullt och då orkar man ju ännu mindre leta fram alla nödvndiga mynt för den exakta summan. Men snart får jag göra det, annars kommer jag kunna betala en glass eller nåt med bara 1-cent mynt. 

Det har ändå gått ganska snabbt tycker jag. Självklart att när jag tänker tillbaka på allt jag hunnit med så inser jag att jag faktiskt varit här i två månader men tiden har gått så snabbt. Allt har blivit så normalt här nu*. Så normalt att jag har svårt att skilja på saker från Sverige och från Österrike. Jag kan "upptäcka" en sak här i huset eller på väg nånstans och tänka att en sån har vi hemma också, men så börjar tänka efter och inser att det har vi inte alls. Jag har bara sett den saken där så många gånger så den känns normal nu och då förknippar jag den med hemma eftersom det känns som om jag varit här så kort tid. Förvirrande, tycker ni? Ganska kan jag tänka mej. Men om ni är eller kan tänka er in i min situation kanske ni förstår. Men jag tycker det är bra att allt börjar kännas normalt. Det är ett tecken för att jag kommit in i rytmen nu så att säga. Och jag trivs väldigt bra, så det är en trevlig rytm jag har hittat, det enda att klaga på är väl att jag måste gå upp klockan 06.00 på mornarna. Men det gjorde jag ju när jag gick i skolan och började klockan åtta också så det fixar jag.

Sen språket såklart. Alla säger ju att man till och med börjar tänka på tyska om man är i ett tysktalande land tillräckligt länge, naturligtvis gäller det alla språk, men så långt har jag itne kommit. Förmodligen beror det på att jag inte pratar enbart tyska utan en del svenska också med barnen och Per. Men jag tänker till viss del på tyska. Om jag föreställer mej samtal så blir det på tyska och har jag precis pratat en massa tyska med nån så är jag så inställd på tyska att jag tänker på tyska också (så om jag inte hade pratat nån svenska här skulle jag nog tänka helt på tyska vid det här laget) och även om jag fått instruktioner om något på tyska tänker jag på tyska medan jag utför den uppgiften och upprepar instruktionerna i huvudet. Och jag har blivit så van vid att det pratas tyska överallt att det är svårt att tänka tillbaka på fester eller helt enkelt större folksamlingar i Sverige som jag varit med om och förstå att alla pratade svenska. Det känns på nåt sätt fel att åtminstone inte två, tre personer pratade tyska vid dom tillfällena. Så lite skadad har jag nog blivit av dom här två månaderna. Det är nästan så att jag är lite orolig för hur skadad jag kommer vara efter alla mina tio månader här.

*Om man nu kan säga att något är normalt. Jag tycker inte om det ordet egentligen. Jag har för mej att jag och Elin diskuterade det en gång. Vi kom inte fram till nåt om det direkt men vi kann fram till tre andra påståenden som vi tror på: 1. Objektivitet är omöjligt för en normal människa! 2. Perfektionism är individuellt! 3) Ingen är felfri!

Kürbis. Det äter man ganska mycket här. Man gör soppa på det, använder det i bröd, müsli och till och med tårtor. Det finns faktiskt en festival här för just kürbis. Vet nån vad det är jag pratar om? Pumpa! Jag har ätit mer pumpa här dom här två månaderna än i hela mitt tidigare liv. Fast det är naturligtvis inte bara den här stora, runda, orange sorten som äts utan dom har en del olika varianter. Och faktiskt kann jag säga att soppa på pumpa är riktigt gott. Men som sagt så har jag även ätit en tårta med pumpa i, det gav kakan en lite grönaktig färg, men det var också väldigt gott. Och den där festivalen är i slutet av oktober och om det är bra väder så ska vi åka dit. Då lär jag nog upptäcka ännu mer nya sorter att använda pumpa till :D

Idag var vi på cirkus! Det var roligt. Jag har sett en stor, livs levande kamel för första gången i mitt liv. Och fyra lamor. Och naturligtvis fanns det hästar, hundar, duvor, en clown, två akrobater, en jonglör m.m. också. Den här cirkusen var ett familjeföretag. Mamman var konferencier och en son och två döttrar deltog som artister. Det var naturligtvis fler än dom som var med men kärnan är släkt så att säga och det var sonen som var stjärnan. Själv tyckte jag att en av akrobaterna var den bästa artisten men det är ju bara min åsikt. Och sonen, som för övrigt var jonglör och cyklade enhjuling, var riktigt skicklig han också. Framförallt för att bara vara 20 år, han kan nog blir riktigt duktig om han fortsätter träna i några år till. Det som han gör riktigt bra nu redan är att showar verkligen när han framträder. Det var en tjej som jag tyckte mindre om just för att hon bara gjorde en massa svåra trick, jättebra iofs, men det var bara trick på trick utan nån som helst showkänsla i det. Men men, hon var rätt ung hon också så hon lär väl sej förhoppningsvis med tiden :)

Förresten, för att återgå till mat så har jag lagat Österrikes nationalrätt för första gången idag. Schnitzel. Jag panerade och stekte, naturligtvis med Gabi som såg till att jag gjorde rätt alldeles intill (annars hade jag nog fått panik och bränt varenda en), och dom blev riktigt bra. Kanske lite mörka i paneringen, inte brända men mörka. Men för att vara första gången var det riktigt bra. Dom blev ju åtminstone goda och det är ju det som är huvudsaken i slutändan :D

Kinderspieltplatz - Benützung auf eigene Gefahr (Barnlekplats - användes på egen risk). En sån skylt satt det uppe på en lekplats vi var på. En helt normal lekplats. Det var itne en massa farliga klätterställningar eller annat som man skulle kunna tänka sej om man kommer från Sverige och ser en sån skylt. Naturligtvis fanns det klätterställningar, men bara helt vanliga. Och då tänkte jag när jag läste den skylten att det var väl ändå lite väl USA-aktigt, eller? Om man kan få för sej att skylla på kommunen för att ens barn hoppar från gungan och bryter benet eller nåt sånt. Jag menar det är ju barnets eget fel och inte gungans. Och tycker man att nån grej ser farlig ut så låter man väl inte barnet leka där i så fall. Det ansvaret ligger på den vuxen som är med barnet anser jag.Nu vet jag ju iofs inte om det faktiskt hänt här att föräldrarna försökt skylla på dom som satt upp lekplatserna och att det är därför som skyltarna nu kommit upp eller om det bara är kommunen som sätter upp en massa onödiga skyltar för att hålla ryggen fri.

Fast på tal om skyltar också så det här med vägskyltar. Det finns det inte många här. Jag kann itne komma ihåg att jag sett en enda stop-skylt. Det finns bara heldragna linjer på marken som visar att man måste stanna. Och hastighetsskyltar har jag bara sett på autobahn när det blir 120 km/h eller mer och i bostadsområden när det blir 30 km/h. I övrigt har dom bara två hastigheter, 50 km/h inom tätbebyggt område och 100 km/h utanför. Så vanliga landsvägar som i Sverige har 70 km/h som gräns är här alltså 100 km/h. Så varje gång man ska ut och köra blir det rena rallyt för det går rätt snabbt och vägarna är inte direkt raka sträckor här. Fast om man ska vara noga så är faktiskt landsbyggdsvägarna något rakare än inne i samhällena. Men men, jag kör inte så mycket bil här så det gör inte mej så mycket. Jag går för det mesta. Och det är ansträngande. För åtminstone när Sophie är med så sjunger jag samtidigt som jag går också. Så vid det här laget har nog alla som bor utmed vägen till dagis hört mej sjunga vid åtminstone ett tillfälle. Jag börjar få slut på barnvisor känner jag. Men mamma ska skicka mej ett häfte med barnvisor så då får jag lite påfyllning :D

Jag har egentligen inte så mycket att skriva den här gången. Tänkte bara ge er en liten uppdatering och tala om att jag fortfarande lever :P

I vilket fall så den här veckan varit på mitt första scoutkväll här i Hollabrunn. Det var nervöst! Det var nästan sv jag funderade på om jag verkligen skulle gå, men bara den tanken gjorde att jag av ren trots gick dit. För jag tänker inte vara så feg att jag låter bli nåt för att jag är nervös. Men i vilket fall så hade jag tidigare när jag följt Johannes till scouterna frågat om när seniorscouterna träffades och fått veta dag ich tid. Sv jag tvingade undan min nervositet såpass mycket att jag gick dit. Och när jag närmade mej huset där det skulle vara svg jag att det lös i fönstrena men när jag gick in så hörde jag inga röster. Sv då blev jag naturligtvis ännu nervösare och började undra om det kanske var inställt just den kvällen eller nåt annat, men jag började öppna dörrar och kolla ifall det fanns nån där, för det lös ju faktiskt. Och sv hittade jag en kille i ett rum. Jag frågade lite försiktigt om han var scout och om dom hade scouter ikväll och när han svarade ja på båda frågorna andades jag ut och förklarade vem jag var och vad jag ville. Han var jättetrevlig och vi pratade en stund och allteftersom började alla andra dyka upp också. Den första killen som jag träffat tog det som uppgift att förklara att jag hans sedan länga försvunna syster som numera bodde hos honom. Jag skrattade lite grann åt det och förklarade sen när efter en liten stund att så var det inte alls. Det var en rolig kväll. Dom verkar vara ett trevligt gäng och jag tror jag kommer kunna hitta flera bra kompisar där. Mitt största problem var bara att alla pratade samtidigt med varandra och fort, så jag ahde lite svårt att hänga med i allt som sas men det var inget stort problem egentligen. Jag sa helt enkelt att jag inte förstod och då upprepade dom det dom sagt, svårare var det inte.

Sen så har jag även denna veckan varit förkyld. Sophie hade blivit smittad på dagis och sen hade då hon smittat mej. Fast jag har inte på långa vägar varit lika förkyld som hon. Hon blev förkyld för två veckor sen och är det fortfarande. Jag blev förkyld i söndags och är nästan frisk igen nu. Och då har ändå Sophie ätit mer medecin än jag och varit både jag och Gabi har varit nogrannar med att hon har ordentligt på sej. Själv har jag kanske varit slarvig på den fronten ibland. Men men. Det bättrar sej som sagt för mej och Sophie har åtminstone inte lika mycket snuva nu som i början, däremot hostar hon desto mer. Fast det börjar bli bättre också så sakteliga.

Hmm, det blev rätt mycket skrivit iaf. Jag kan verkligen inte hålla mej kort när jag ska berätta nåt. Jaja, Det gör antagligen inte så mycket :D