Helens blogg

Vi börjar den här gången med en liten uppdatering av mitt liv. Och äntligen är den här veckan över säger jag bara. Just nu är jag så otroligt trött och jag kommer lugnt kunna sova tolv timmar i natt (om bara barnen låter mej göra det också). Gabi och Per har båda jobbat otroligt mycket vilket som jag nämnt tidigare leder till att jag får jobba mer. Som tur är har barnen inte varit alltför bråkiga den här veckan. Sophie har igår och idag varit lite ledsen över att mamma och pappa aldrig leker med henne men då har jag suttit med henne i knät en stund och sen så har vi lekt nåt så det har gått bra. Men jag har fått den present av ambassaden! Inofficiellt naturligtvis, men alla på svenska ambassaden som har jobbat med det här konungabesöket fick en liten medalj som tack, och dv tyckte Per att jag förtjänade en också eftersom jag indirekt jobbat med det också (jag har ju i princip sett till så att Per kunnat jobba med det). Det är det inte många som kann säga :D Det är ingen brosch utan bara själva guldmyntet i medaljen som jag fått, så jag kan tyvärr inte sätta fast den på mina kläder, men jag får väl ta och rama in den eller nåt :P Och sen för att fira att allt är över och kan återgå till normal takt så ska jag baka lussebullar och kakor på söndag, det ska bli roligt och gott!

Jag tror jag äntligen börjat lära mej det här med att man säger Ni till personer man inte känner så bra. Jag kan tala om att det har jag sagt fel många gånger och sagt du till folk jag pratat med för första gången. Med folk i min egen ålder är det inga problem, då säger man du från början, men det är bland annat föräldrarna till Sophies och Johannes kompisar som jag aldrig kan komma ihåg att säga Ni till. Men som sagt så börjar jag vänja mej vid det. Det blir lite så att jag säger du, kommer på mej och ändrar mej till Ni. Men eftersom jag är utlänning (underligt men sant) brukar dom flesta inte bry sej om jag råkar säga du men ändå. Jag känner att jag behöver lära mej att prata korrekt. Så jag försöker och snart kommer det väl att sitta. Fast det känns väldigt konstigt när nån säger Ni till mej. Jag är så inställd på att jag är en du så att säga att, så när folk tilltalar mej med Ni känns det så uppstyltat även om det är helt normalt för den personen som säger det. Men det är i vilket fall en underlig känsla. Det känns mycket mer avslappnat att säga du till alla människor.

Fast på tal om att prata korrekt så är det faktiskt rätt praktiskt att inte kunna prata flytande tyska ibland. Till exempel när telefonförsäljare ringer eller Jehovas vittne ringer på dörren. Det säger jag bara (på tyska naturligtvis): "Ursäkta, men jag kan inte prata tyska så bra och det är ingen mer hemma just nu. Hej då!" För även om jag förstår vad dom säger vet ju itne dom det, dom hör ju bara min brytning och tror att jag faktiskt inte kan tyska. Som sagt, ett enkelt och snabbt sätt att bli av med folk :P Synd att jag inte kan göra samma sak i Sverige. Fast iofs så kan man kanske det ändå, fast man får låtsas att man inte är svensk och alltså inte kann svenska så bra istället. Ni där hemma i Sverige får prova på det nästa gång en telefonförsäljare ringer. Skriv ett mejl till mej (eller en kommtar här) hur det fungerar, tack! :D