Helens blogg

Så skriver jag igen nu då. Jag har varit på ett väldigt exklusivt café idag tillsammans med Gabi och Sophie (och tack och lov betalade inte jag). Det var otroligt gott det vi åt och drack, två bitar tårta, två kopper te och ett glas saft, men vi betalde ungefär 160 kr för det och det är verkligen ett vansinnespris tycker jag. Så speciellt var det inte (bortsett från att dom bakar alla sina tårtor själva och att det var som på en restaurang, att man kom in och blev visade till ett bord och att det sprang omkring servitörer i svarta byxor och vita skjortor och så där). Men men. Gabi tycker om det caféet och sa att vi skulle gå dit och det var verkligen skönt att få sitta ner en stund. För före cafébesöket hade jag varit på biblioteket i andra änden av stan och på en av shoppinggatorna och i stort sprungit fram och tillbaka rätt mycket (i 7cm klack ska tilläggas). Jag åkte iofs tunnelbana rätt mycket av dom långa sträckorna men det blec rätt mycket att gå ändå. Men det var en väldigt trevlig dag måste jag säga. Och jag hittade en jätterolig affär som jag inte sett tidigare. Där köpte jag lite smågrejer som jag egentligen inte behöver just nu men säkerligen så småningom (ramar, stearinljus formade som blommor och lite grejer att ge som presenter). Och på biblioteket hade jag först lånat fem böcker också så jag har nåt att läsa :D så dom släpade jag omkring på också. Under tiden som lånade böcker och shoppade oplanerade saker var Gabi och Sophie på bio och såg en barnfilm som jag inte var direkt intresserad av, därför hamnade jag på biblioteket istället. En trevlig dag som sagt (eller skrivet).

Jag måste säga att jag har börjat vänja mej vid att springa omkring i Wien och åka tunnelbana hit och dit. Det är faktiskt rätt roligt även om det kändes annorlunda i början. Jag menar, lilla Lidköping är verkligen litet om man jämför.

I övrigt vill jag tala om arr jag är numer helt övertygad om att vi i Sveriga inte borde ha betyg i skolan tidigare än vad det redan är. För här i Österrike har dom betyg redan från första klass och man ser verkligen hur det tar det roliga ur skolan och vilken press barnen hamnar under. Visserligen får nästan alla högsta betyg i första klass, men tänk då vilken otroligt skam om man inte får det istället. Och detta måste barnen leva med då. Och jag kan tala om att det är verkligen inte lätt för barnen. Bara i Johannes klass är det en som gråter varje dag över läxorna, en som har börjat stamma igen efter att ha blivit av med det några år tidigare bara och flera bråkar över läxorna o.s.v. Det är verkligen inte bra för barnen med den pressen som ligger över dom på grund av betygen. Fast sen måste jag säga att jag förstår mej inte på Johannes lärare heller. Hon försöker ju verkligen inte göra saken bättre när hon ger dom ett ton läxor varje dag, litet matteprov varje vecka, tyskaprov varannan vecka och ibland ett läseprov dessutom. Denna veckan hade Johannes läseprov på onsdagen, tyskaprov på torsdagen och matteprov på fredagen. Och Johannes är bara 9 år! Ytterligera en idioti är att lärarinnan läsaer upp hur många fel alla hade på de olika proven högt i klassen så alla vet vem som hade noll fel och vem som hade 15 fel. Vilket bara det är dumt och fel sätt att räkna på när man räknar hur många fel istället för hur många rätt, men det visar precis hur hela skolsystemet i Österrik fungerar. Uselt tycker jag!