Helens blogg

Så, nu ska jag berätta om den fantastiska föreställning som jag var på igår. Jag var där rätt tidigt eftersom jag åkte tåg in, och då kan man ju inte alltid så noga välja exakt när man vill vara inne. Men det gjorde inget. Jag var i Wien en timme innan det hela skulle börja men då skulle jag först köpa två tunnelbanebiljetter och en tågbiljett för hemresan också. Jag tänkte att det var smartast att köpa det när jag visste att jag hade tid istället för att vänta till efter föreställningen, som jag inte hade en aning om hur lång den skulle vara. I vilket fall så var jag inte riktigt säker på exakt var Wiener Stadthalle, där det skulle vara, låg. Jag visste på ett ungefär, alltså jag visste vilken tunnelbanestation och i vilken riktning jag sen skulle, men jag hade inte varit där tidigare så lite tid till övers för eventuella vilsegångar var ju också praktiskt. Nu gick jag iofs inte vilse eftersom det är en stor byggnad och var rätt svår att missa. Men sen att veta vilken ingång jag skulle genom var svårare. Det fanns nämligen en norr- och en sydingång som låg på samma sida av huset (östra sidan så att säga). Jag lyckades ju då välja fel ingång men biljettkontrollanten var snäll och sa att han kunde släppa in mej iaf och så berättade han hur jag skulle gå för att komma rätt. Då hittade jag faktiskt rätt på första försöket :D Så skulle man återigen visa biljetten för en vägbeskrivning till sin plats också. Den hittade jag också väldigt snabbt. Jag satt relativt långt bak, inte på parkett utan ännu längre bak. Men jag satt rakt framför scenen så jag hade väldigt bra sikt ändå eftersom den delen var lutat så att man alltid satt lite ovanför raden framför. Sen fanns det två stora bildskärmar bredvid scenen där de visade närbilder så att säga, precis som på en konsert. Fast när jag kommit så långt att jag satt på min plats var det fortfarande en halvtimme tills det började så jag satt och läste lite i några reklamhäften som de lagt ut på stolarna.

Sen började showen! Efter bara fem minter var jag fast, och efter tio minuter var jag helt andlös, så imponerande var det. Som jag sagt tidigare var det en blandning av akrobatik och balett och det var verkligen underbart. Baletten var otroligt elegant framfört och akrobatiken var häpnansväckande. Till exempel en grej som var rätt tidigt i showen imponerade stort på mej. Tre personer höll i kanske fya meter långa stänger rakt upp i luften. Stängerna stod på axlarna på dem och de använde händerna för att stabilisera. Sen kom tre andra och klättrade rakt uppför stängerna som om de vore apor. Och det var verkligen inga handtag eller nåt som kunde göra det lättare för dem, för när de skulle ta sej ner gled de helt enkelt nerför stången, oftast med huvudet före. Fast det mäktigaste med det var när de började hoppa mellan stängerna. Stånghållarna stod med fem till tio meters avstånd och en personklättrade upp i den ena, tog sats och hoppade till den andra stången som han fångade mellan benen så att han blev hängande upp och ner. Jag kan väl säga att jag hoppas att de artisterna hade suspensoar på sej!





Historien var så att prinsen ser i en dröm hur en prinsessa i Asien blir bortrövad och förtrollad till en svan av en ond örn. Han blir genast förälskad i henne och bestämmer sej för att söka efter henne för att rädda henne ur den onda örnens klor. På sin färd åker han bland annat båt över Nilen (det är den scenen där de hoppar mellan stängerna översta bilden). Han passerar även igenom sydasien (nedre bilden den lilla bilden i nedre vänstra hörnet. Jag kan lägga till att det hon håller i händer och på fötter är små ljustakar med värmeljus som brinner i, och hon håller på och rör på sej i olika akrobatiska ställningar med dem hela tiden kvar.) När han kommer till den förbjudna staden Peking känner han att svanprinsessan måste vara nära. Prinsen hittar till sjön han sett i sin dröm där prinsessan blivit förvandlad och där träffar han på henne. Prinsessan inser att prinsen är hennes räddare och båda två är otroligt lyckliga. De dansar tillsammans med en hel flock vita svanar (svanarna åker rullskridskor för att få en mer flytande dans), och även fyra grodor gör dem sällskap (de dansade stående på händerna i säkert fem minuter!) Den sista scenen jag beskrivit är bilden under här och kolla in svanprinsessans ställning!



Men mitt i lyckan kommer en svart örn och för bort prinsessan och prinses måste fortsätta sitt sökande.

Paus. Efter den scenen hade det gått en timme och en kvart ungefär och det var dags för 20 minuters paus. För artisternas skull!

Prinsen blir ledd till den svarta örnens grotta där en svart svan dyker upp. Hon försöker förföra prinsen och få honom att glömma svanprinsessan. Prinsen går i fällan när han tror att den svarta svanen egentligen är svanprinsessan, och örnen skrattar ondskefullt och pekar mot den riktiga prinsessan. Svanprinsessan flyr med krossat hjärta tillbaka till sjön där hon berättar för alla djuren om prinsens svek. När de sörjer som mest dyker den svarta örnen upp, och mer och mer örnar kommer och omringar dem. Men prinsen kommer och besegrar alla örnar och räddar livet på alla svanarna. När den onda örnen är borta förvandlas alla svanar tillbaka till vackra flickor och överlycklig kan prinsen äntligen gifta sej med sin prinsessa. Och de levde lyckliga i alla dagar!

Sött historia va? :D Jag upprepar, det var en fantastisk föreställning! Bilderna jag lagt upp i det här inlägget har jag själv fotograferat från ett programhäfte som jag köpte i pausen.