Helens blogg

Idag var jag och kollade in taekwondo klubben i Stockarau, en grannstad till Hollabrunn. Jag tog tåget dit och skulle sen gå en bit, men vi hade skrivit ut en karta så att jag skulle hitta :D Vilket var rätt bra faktiskt, sen var det ju ju bara det lilla problemet att veta var gympasalen låg (precis som i lidköping tränar taekwondo klubben på en skola), men gympasalar brukar ju inte vara utritade på kartor, inte på den här heller alltså. Men jag täntke att jag tar problemen när jag blir tvungen istället. Så jag gick till skolan och hittade ganska lätt dit, och sen hade jag turen att det kom en kvinna gående från skolan så jag frågade henne helt enkelt var gymnastiksalen låg, och då talade hon om det för mej. Snällt va?! :D Så jag hittade dit och tittade in i salen och såg att barngruppen tränade precis, vilket jag vetat om i förväg så det var ingen större chock. Men jag lokaliserade tränarna och gick fram till en av dom som stod vid sidan och bara tittade på träningen, och talade om vem jag var och vad jag ville. Han hette Erich och var jättetrevlig, han berättade lite för mej om klubben och svarade på mina frågor frågade om jag skulle vara med på träningen redan idag. Fast eftersom jag inte hade med mej några grejer sa jag att jag bara ville titta på. Fast när sen vuxenträningen började ångrade jag nästan att jag inte tagit med mej träningskläderna, det kliade i hela kroppen på mej att få vara med. Jag satt där på golvet och det ryckte i fötterna varje gång nån skulle göra en spark. Fatta att det ryckte rätt mycket alltså :P Jag kände mej faktiskt lite hemma när jag satt där. Det var så likt mina träningar hemma, inte så mycket själva träningsmomenten eftersom dom här koncentrerar sej mer på andra delar mot vad lidköpings klubben, men stämningen och bara att vara i en gympasal med massa vitklädda människor som sparkas. Jag längtar till på måndag då min första träning är :D