Helens blogg

När kämpaleken väl var slut och allt var ihopplockat åkte vi allihopa ifrån Kållered ner till hajkplatsen, dit vi under dagen sänt ut en förtrupp som börjat bygga vindskydden så det var inte mycket kvar att göra när vi kom dit utan vi lastade ur resten av alla grejer ur släpet och nån började förbereda maten. Så kvällen förflöt med lekar, mat och naturligtvis ett lägerbål, som jag höll i! Fattar ni hur nervös jag blev när dom kommer fram till mej och säger att "Du, Helen, vi hade tänkt att du skulle hålla i lägerbålet ikväll!". Jag hade aldrig tidigare hållit i något lägerbål, och det kändes inte som om jag skulle göra nåt speciellt bra jobb den här gången eftersom vi inte hade nån aning om vilka som hade hur många bidrag o.s.v. Det var nämligen inte bara vi som hajkade i närheten utan även Bifrost, Rävlanda och Toarp fanns i närheten som vi då hade bjudit in på lägerbål. Alltså skulle jag stå där framme och skämma ut mej bara för att jag var ny ledare i Kållered. Väldigt snällt av dom va? Men när det väl var dags så tänkte jag, "Äh, vad värre kan hända än att jag gör bort mej? Och det har jag gjort förr och överlevt så varför inte den här gången?" Så jag gick ut på "scenen" och startade lägerbålet med ett stort leende och mycket optimism. Och det gick åt helskotta! Nä, det gjorde det inte, det gick faktiskt helt okej.  Men jag tror inte att jag vill göra om det om jag verkligen inte är absolut nödvändigt.

Kvällen fortsatte med lite korvgrillning och folk började sitta i grupper och prata. Fast i och med att alla varit med om en kämpalek samma dag gick alla i säng rätt tidigt, nästan alla iaf, det fanns några enstaka eftersläntrare (inte jag). Men dom flesta av oss kom i säng före tolv till och med, nästan skamligt. Men sen började ovädret! Det regnade och blåste rätt ordentligt. Det hade till och med vart stormvarning, men det kom aldrig upp i såna vindhastigheter. Men jag låg varm och torr i min sovsäck. Ända tills presenningen som var taket på vårt vindskydd flög av! Då vaknade all med ett räck och stönade. Som tur regnade det inte jättemycket just då iaf även om det fortfarande regnade. Men vi la upp presenningen och Peter var stoisk nog att gå ut och leta reda på mer rep att fästa presenningen med och lite tyngder. Så klarade vi det med. På morgonen däremot började det regna ännu mer så vi bestämde att vi skulle åka hem tidigare än planerat. Så klockan 11 hade vi packat klart och kallat in föräldrarna som skulle köra och vi åkte iväg. Alla ledare åkte ju tillbaka till Kållereds missionskyrka för att packa ut släpet och hänga presenningarna på tork och diska med mera och vi lyckades komma precis som gudstjänsten var slut och kyrkkaffet skulle börja. Vältajmat av oss, eller hur =) Det kändes bara lite smått fel att komma in där blöta och stinka skog och rök tillsammans med kyrkobesökarna. Fast dom verkade inte ha nåt emot det, dom tyckte bara det var roligt. Det var dessutom en av kyrkobeökarna som fyllde 80 år den dagen så vi hurrade och sjöng för honom, och efter det började dom förvånasvärt nog att hurra för oss scouter också som hade överlevt natten som dom uttryckte sej.

Men men. Det allra bästa emd hela söndagen var iaf att jag hade som tur att jag fick skjuts ända till Floda när allt var klart eftrsom en av de andra ledarna har en flickvän fars föräldrar bor i Floda alldeles i närheten av där jag bor nu, och han skulle dit just idag nu efter hajken så då fick jag skjuts. Så trevligt va. Jag hade nämligen inte sett fram emot att åka pendel tillsammans med en massa andra folk i mitt tillstånd. Men det slapp jag ju alltså.